Representera och bli representerad : Elever med religiös positionering talar om skolans religionskunskapsundervisning

Hur kan lärare på bästa sätt möta elever med religiös positionering i religionskunskapsklassrummet?  Hur kan undervisningen utformas för att ge religiösa traditioner en framställning som elever med religiös positionering kan acceptera, relatera till och kanske också lära nytt av? Den här religionsdidaktiska studien handlar om hur elever som positionerar sig inom muslimsk, kristen, buddhistisk och judisk tradition talar om skolans religionskunskapsundervisning. Studien berör tre teman. För det första undersöks mötet mellan undervisningsinnehåll och elevernas erfarenheter av sin egen religiösa tradition och tro. För det andra riktas uppmärksamheten mot hur eleverna talar om sina erfarenheter av att vara eller att förväntas vara representant för sin egen tradition i undervisningen. Ett tredje tema handlar om hur eleverna beskriver ramar och förutsättningar för religionskunskapsundervisningen. Intervjumaterialet har analyserats med hjälp av kritisk diskursanalys. Resultaten visar bland annat att eleverna har svårt att känna igen och relatera till sin egen tradition i undervisningen. De befarar att undervisningen snarare förstärker än dekonstruerar stereotypa föreställningar om religion och religiöst liv. 

The Voice of History and the Message of the National Curriculum: Recontextualising History to a Pedagogic Discourse for Upper Secondary VET

In the reform by the liberal-conservative government of Swedish upper secondary education in 2011, history was recognized as an important part of citizenship education and was introduced into the curriculum for vocational education and training (VET) tracks. Through the concepts of classification and framing, this article explores the process of constructing the history syllabus for VET. The data consist of archived material from the working group responsible for the history curriculum under the Swedish National Agency for Education. The analysis shows that there are competing discourses concerning the relative emphasis on competencies and skills and concerning the emphasis on contemporary and modern history. Although historians, history teachers and other agents are invited to respond to the content of the curriculum, the respondents have no influence on the knowledge structure of the curriculum, which is controlled by agents of the dominant educational ideology. From a critical perspective, this article suggests that the curriculum reflects the instrumental and neoconservative message of the reform through strong classification and framing and through the emphasis on general abilities and a contemporary history that has a more direct explanatory value to contemporary society.