Representera och bli representerad : Elever med religiös positionering talar om skolans religionskunskapsundervisning

Hur kan lärare på bästa sätt möta elever med religiös positionering i religionskunskapsklassrummet?  Hur kan undervisningen utformas för att ge religiösa traditioner en framställning som elever med religiös positionering kan acceptera, relatera till och kanske också lära nytt av? Den här religionsdidaktiska studien handlar om hur elever som positionerar sig inom muslimsk, kristen, buddhistisk och judisk tradition talar om skolans religionskunskapsundervisning. Studien berör tre teman. För det första undersöks mötet mellan undervisningsinnehåll och elevernas erfarenheter av sin egen religiösa tradition och tro. För det andra riktas uppmärksamheten mot hur eleverna talar om sina erfarenheter av att vara eller att förväntas vara representant för sin egen tradition i undervisningen. Ett tredje tema handlar om hur eleverna beskriver ramar och förutsättningar för religionskunskapsundervisningen. Intervjumaterialet har analyserats med hjälp av kritisk diskursanalys. Resultaten visar bland annat att eleverna har svårt att känna igen och relatera till sin egen tradition i undervisningen. De befarar att undervisningen snarare förstärker än dekonstruerar stereotypa föreställningar om religion och religiöst liv. 

Drama – viktig resurs eller hämmare för undervisningen i samhällskunskap?

The aim of this article is to discuss and problematize how teachers in civics in upper secondary school construct drama, and how it relates to teaching, and students’ knowledge formation in civics. A study like this is important as the aesthetic subjects are becoming more prominent in young people’s everyday life at the same time as school by recent reformations is increasing the adjustment to efficiency and measurability. The theoretical framework is built on discursive psychology, which emanates from social constructionist and poststructuralist theory. Data consists of interviews with four upper secondary teachers in civics. Findings show that drama can be a valuable resource for teaching and learning civics, but also a problem when it comes to assessment. The position of the student as an object, teaching as entertainment and the domination of text is also discussed and problematized. Findings are considered as problematic as drama in civics, in relation to assessment, rather enhances a text-focused three-subject school than offering an alternative challenge