Representera och bli representerad : Elever med religiös positionering talar om skolans religionskunskapsundervisning

Hur kan lärare på bästa sätt möta elever med religiös positionering i religionskunskapsklassrummet?  Hur kan undervisningen utformas för att ge religiösa traditioner en framställning som elever med religiös positionering kan acceptera, relatera till och kanske också lära nytt av? Den här religionsdidaktiska studien handlar om hur elever som positionerar sig inom muslimsk, kristen, buddhistisk och judisk tradition talar om skolans religionskunskapsundervisning. Studien berör tre teman. För det första undersöks mötet mellan undervisningsinnehåll och elevernas erfarenheter av sin egen religiösa tradition och tro. För det andra riktas uppmärksamheten mot hur eleverna talar om sina erfarenheter av att vara eller att förväntas vara representant för sin egen tradition i undervisningen. Ett tredje tema handlar om hur eleverna beskriver ramar och förutsättningar för religionskunskapsundervisningen. Intervjumaterialet har analyserats med hjälp av kritisk diskursanalys. Resultaten visar bland annat att eleverna har svårt att känna igen och relatera till sin egen tradition i undervisningen. De befarar att undervisningen snarare förstärker än dekonstruerar stereotypa föreställningar om religion och religiöst liv. 

Religion och ateism i förhållande till livstillfredsställelse och coping : Skiljer sig copingmekanismer och livstillfredsställelse åt mellan religiösa och icke-religiösa? En kvantitativ studie

Syftet med studien var att jämföra grad av coping samt grad av livstillfredsställelse mellan religiösa personer och de som anser sig vara icke troende. För att testa skillnaderna mellan religiösa och ateister gjordes stickprov med data från 30 religiösa och 103 ateister. Mätinstrumentet REI skapades för att mäta graden av tro eller icke tro i avseende att jämföra resultatet mot den trosuppfattning som deltagarna själva hade angivit. Ett Mann–Whitney U test visade att det inte fanns en signifikant skillnad mellan deltagarnas självskattning av tro och resultatet från REI. Resultat från oberoende t-test avseende livstillfredsställelse visar att religiösa och ateister inte signifikant skilde sig åt. Signfikanta skillnader återfanns i oberoende t-test avseende emotionsbaserad, problemfokuserad och dysfunktionell coping. De religiösa och ateistiska grupperna skiljde sig mest i emotionsbaserad coping som hade högst effektstyrka enligt Cohens d (d = 1,39) i jämförelse med effektstyrkan för problemfokuserad och dysfunktionell coping.