Barns och föräldrars upplevelser av barnsjuksköterskans bemötande inom barnonkologisk omvårdnad : 12 månader efter diagnostillfälle

Varje år drabbas 250-300 barn under 15 år av cancer i Sverige. Tidigare ansågs barncancer nästintill obotligt, men dagens framsteg inom medicin har gjort att allt fler barn överlever sin cancer och perspektivet inom hälso- och sjukvård har därmed ändrats radikalt. När barn drabbas av cancer påverkas hela familjen. I denna kaotiska situation är ett bra bemötande av största vikt. För att kunna ge ett bra bemötande och god omvårdnad till barnet och familjen krävs att barnsjuksköterskan har kompetens och kommunikativ förmåga. Även ett bra samarbete mellan barnsjuksköterskan och familjen är av stor vikt. Syftet med studien var att beskriva barns, två till fem år, och deras föräldrars upplevelser av barnsjuksköterskans bemötande inom barnonkologisk omvårdnad, 12 månader efter diagnostillfället. Studien är en kvalitativ studie med deduktiv ansats, där intervjuerna analyserats med innehållsanalys utifrån Swansons omvårdnadsteori. 12 barn i åldern två till fem år ingick i studien, och föräldrarna medverkade som komplement till barnens deltagande. Resultatet visar att barnsjuksköterskans bemötande har stor betydelse för barns och föräldrars upplevelser och välbefinnande i omvårdnaden. Viktigast för ett bra bemötande var delaktighet, tillgänglighet och kontinuitet, information samt att ha ett barnperspektiv. För att skapa bästa förutsättningarna för ett bra bemötande krävs att barnsjuksköterskan gör barnet och familjen delaktiga i vården, ser barnet som en individ och har kompetens och kunskap. Mer forskning behövs kring hur barn och familjer upplever barnsjuksköterskans bemötande och hur det påverkar deras upplevelser av vården, inte bara inom barnonkologisk omvårdnad utan även generellt inom pediatrisk omvårdnad.

Partner relationship in couples living with atrial fibrillation

The aim of this thesis was to describe and explore how the partner relationship of patient–partner dyads isaffected following cardiac disease and, in particular, atrial fibrillation (AF) in one of the spouses. The thesis is based on four individual studies with different designs: descriptive (I), explorative (II, IV), and cross-sectional (III). Applied methods comprised a systematic review (I) and qualitative (II, IV) and quantitative methods (III). Participants in the studies were couples in which one of the spouses was afflicted with AF. Coherent with a systemic perspective, the research focused on the dyad as the unit of analysis. To identify and describe the current research position and knowledge base, the data for the systematic review were analyzed using an integrative approach. To explore couples’ main concern, interview data (n=12 couples) in study II were analyzed using classical grounded theory. Associations between patients and partners (n=91 couples) where analyzed through the Actor–Partner Interdependence Model using structural equation modelling (III). To explore couples’ illness beliefs, interview data (n=9 couples) in study IV were analyzed using Gadamerian hermeneutics. Study I revealed five themes of how the partner relationship is affected following cardiac disease: overprotection, communication deficiency, sexual concerns, changes in domestic roles, and adjustment to illness. Study II showed that couples living with AF experienced uncertainty as the common main concern, rooted in causation of AF and apprehension about AF episodes. The theory of Managing Uncertainty revealed the strategies of explicit sharing (mutual collaboration and finding resemblance) and implicit sharing (keeping distance and tacit understanding). Patients and spouses showed significant differences in terms of self-reported physical and mental health where patients rated themselves lower than spouses did (III). Several actor effects were identified, suggesting that emotional distress affects and is associated with perceived health. Patient partner effects and spouse partner effects were observed for vitality, indicating that higher levels of symptoms of depression in patients and spouses were associated with lower vitality in their partners. In study IV, couples’ core and secondary illness beliefs were revealed. From the core illness belief that “the heart is a representation of life,” two secondary illness beliefs were derived: AF is a threat to life, and AF can and must be explained. From the core illness belief that “change is an integral part of life,” two secondary illness beliefs were derived: AF is a disruption in our lives, and AF will not interfere with our lives. Finally, from the core illness belief that “adaptation is fundamental in life,” two secondary illness beliefs were derived: AF entails adjustment in daily life, and AF entails confidence in and adherence to professional care. In conclusion, the thesis result suggests that illness, in terms of cardiac disease and AF, affected and influenced the couple on aspects such as making sense of AF, responding to AF, and mutually incorporating and dealing with AF in their daily lives. In the light of this, the thesis results suggest that clinicians working with persons with AF and their partners should employ a systemic view with consideration of couple’s reciprocity and interdependence, but also have knowledge regarding AF, in terms of pathophysiology, the nature of AF (i.e., cause, consequences, and trajectory), and treatments. A possible approach to achieve this is a clinical utilization of an FSN based framework, such as the FamHC. Even if a formalized FSN framework is not utilized, partners should not be neglected but, rather, be considered a resource and be a part of clinical caring activities. This could be met by inviting partners to take part in rounds, treatment decisions, discharge calls or follow-up visits or other clinical caring activities. Likewise, interventional studies should include the couple as a unit of analysis as well as the target of interventions.

Rättfärdigade prioriteringar - en kvalitativ analys av hur personal i äldreomsorgen hanterar motstridiga verksamhetslogiker

Tidigare forskning visar att äldreomsorgspersonal kämpar med två typer av logiker: en ekonomisk logik och en omsorgslogik. Även om båda logikerna behövs för att skapa god omsorg så utmanar de varandra. Dessa utmaningar kommer till uttryck i omsorgspraktiken där personalen ställs in för val och måste göra prioriteringar. Denna avhandling syftar till att förstå hur äldreomsorgspersonal beskriver att de arbetar för att finna balans mellan logikerna och hur de rättfärdigar sina prioriteringar i omsorgen om de äldre personerna. Frågeställningen för avhandlingen är att ta reda på hur personal och enhetschef vid ett kommunalt äldreboende förstår och hanterar interaktionen mellan de två logiker som styr omsorgsarbetet för att främja de äldre personernas välbefinnande. Syftet innehåller tre delsyften: 1) att analysera personalens erfarenheter av och meningsskapande kring de äldre personernas välbefinnande och deras reflektioner kring det omsorgsarbete de utför, 2) att belysa och problematiserade logiker som styr omsorgsarbetet samt 3) att analysera hur personalen rättfärdigar sina prioriteringar i rådande kontext och hur deras förklarbarhet påverkar deras professionella identiteter. Målet är att bidra med socialvetenskaplig kunskap om de överväganden personal gör när de ställs inför att göra prioriteringar i äldreomsorgens praktik. Material samlades in genom 12 individuella intervjuer med personal vid ett kommunalt äldreboende, en intervju med personalens enhetschef och en uppföljande gruppintervju med tre personer ur personalgruppen. Materialet analyserades med tre analysmetoder: fenomenologisk analys, reflexiv analys och positioneringsanalys. Resultatet visar att personalen definierar de äldre personernas välbefinnande som ett behov av att känna sig existentiellt berörd. Denna känsla av existentiell beröring delas in i tre delar: känsla av valfrihet, känsla av njutning och känsla av närhet till någon eller något. Arbetet för att uppnå detta välbefinnande beskrivs innebära ett balanserande av tre tvetydigheter: att vilja värna om de äldre personernas valfrihet och samtidigt hantera institutionella begränsningar, de äldre personernas behov av aktivering å ena sidan och att de inte behöver aktiveras å andra sidan samt att förstå de äldre personernas behov av rutiner samtidigt som det är svårt att veta vilka behov de har. Tvetydigheterna kontextualiserades och de två logikerna som styr omsorgsarbetet analyserades. Analysen visar att enhetschefen skapar en hybrid av den ekonomiska logiken och omsorgslogiken; ekonomi är omsorg och vice versa. Denna hybrid möter motstånd från personalen som skiljer på de båda logikerna genom att tala om ”vård och det där andra”. Personalen upplever att den ekonomiska logiken begränsar deras möjligheter att utföra omsorg i linje med omsorgslogiken. Motsättningar mellan de båda logikerna leder till prioriteringar som rättfärdigas av personalen i syfte att behålla de professionella identiteterna. Den teoretiska analysen bygger på teorier om institutionella logiker, förklarbarhet ochprofessionell identitet. Analyserna visar vikten av att väcka dialog mellan enhetschefer och personal där de diskuterar innebörder av olika värdeord som används på politisk nivå. Sådana diskussioner skulle kunna bidra till mindre motstånd och en högre överensstämmelse mellan verksamhetsmål och praktik. Avhandlingen visar även vikten av att förstå logiker som vertikala istället för horisontellt uppdelade. Alltså, att styrande verksamhetslogiker existerar uppifrån och ned i verksamheter (från politisk nivå till chefsnivå och till praktisk nivå) och att de inte kan delas in i exempelvis en professionslogik och en styrningslogik. Den senare synen kan bidra till potentiella missförstånd eftersom det gör att konflikter kan tolkas existera mellan personal och chef, medan de egentligen existerar mellan olika motstridiga värderingssystem. Slutsatsen är att de båda logikerna behövs för att stödja äldre personers välbefinnande. Ibland är logikerna samspelta och ibland är de i konflikt med varandra. När logikerna ställs mot varandra är det av vikt att komma ihåg att den ekonomiska logiken är lika förhandlingsbar som omsorgslogiken. De två logikerna existerar i samspel och om deras motstridigheter inte belyses finns risk att omsorgspraktiken inte stödjer de äldre personernas välbefinnande.