Moving together – conditions for intercultural development at a highly diverse Swedish school

This thesis is a case study of a primary school in a highly diverse urban neighbourhood in Sweden. Basic pre-conditions for intercultural school development are studied by examining the overall organisation of teaching, learning and opportunities for collaboration in the investigated case. The study focuses on the targeted support measures to enhance learning for students with an immigrant background: Mother tongue instruction, Swedish as a Second Language, and tutoring in the mother tongue, as well as looking at pedagogical support provided by the school library. The latter has a mission to promote learning and inclusion, where non-native speakers of Swedish are a prioritised group. Communities of practice linked to the work organisation at a meso-level are investigated, and the collaborative relationships between professional groups at the school involved in the various support measures. Teacher relationships and categorisations implied by support measures impact the learning spaces that are shaped for students and the teaching spaces within which teachers work. Collaborative opportunities and convergence of concerns in the teaching spaces combine to shape the overall space for intercultural development. The raw data for the case study consists of interviews, national policy documents and additional information on local work organisation gained through documents and observations. Four articles resulted from the case study, each focusing a specific support measure. An overarching analysis is then made of findings from these articles and the other dimensions of the investigation. The analysis describes the organisation in terms of monocultural or intercultural school cultures, pointing to significant characteristics of the landscapes of practice, with respect to their overall implications for the spaces of school development. In the discussion, findings are considered in relation to research on professional development in education, collaboration, democracy and inclusive schooling. The relative positioning of languages and cultures is given particular attention, to ascertain if the school culture is monocultural or intercultural in the sense given by Lahdenperä (2008), and to what extent it could enable intercultural development. Such positioning plays a role interms of affordances for identity, participation and engagement discussed by Wenger (1998). This case study should be understood against the wider background of recent social developments in Europe linked to globalisation and technological changes. It is argued that looking at the concrete specifics which facilitate or obstruct school development, and simultaneously reflecting on how the different forms of teaching interrelate in the overall organisation and in policy may provide a useful vantage point from which structural changes can be contemplated.The discussion underlines the importance of the physical localisation of activities, continuity in personal contacts and time available for joint pedagogical reflection, as basic conditions for effective intercultural dialogue in the organisation. Finally, the impact of policy is considered, looking at connections between levels of policy, expressed in official steering documents, and conditions for teaching and learning at the level of an individual school.

Barn utforskar sin förskolegård : Förskolebarns perspektiv på sin utemiljö

Vårt intresse för utemiljön uppstod då vi såg, genom erfarenheter av arbete på förskolor, att många förskolegårdar inte alltid tilltalade barnen. Några gårdar såg inte inspirerande ut och barnen visste inte vet vad de skulle göra. Syftet med studien är att skapa kunskap om hur barn utforskar sin förskolegård och vad som styr deras val av hur de placerar sig själva på gården när de leker. Utifrån en etnografisk, induktiv studie, vill vi lyfta fram vad barnen berättar om sin förskolegård. Vi har utgått från barndomsgeografi vilken ses inom forskningen som en del av barndomssociologin. Barndomen ses här som socialt konstruerad och frågor uppkommer om vilka platser som betraktas som bra för barn. Vi har sett utifrån våra samtalspromenader och observationer att barnen använder sig av olika rörelsestrategier såsom att klättra i träden, åka rutschkana och gunga samt att de använder sig av fysiska aktiviteter som till exempel att bygga kojor, samla naturmaterial och hoppar i lövhögar men att de även styrs av sin nyfikenhet och plötsligt kan stanna till för att titta på insekter etc. när de utforskar områden på gården. Resultaten av vår studie visar att rörelse är något som barnen ofta berättar om att de ägnar sig åt på sin förskolegård.

Samhällskunskapens dimensioner : Tio lärare ramar in sitt ämne

Denna samhällskunskapsdidaktiska studies syfte är att undersöka vad samhällskunskapslärare själva upplever som de viktigaste påverkansfaktorerna för transformeringen av samhällskunskap som skolämne till samhällskunskap som undervisning utifrån didaktiska frågor som Vad?, Hur? och Varför?, samt hur detta upplevs förändrats över en tidsperiod om cirka tjugo år eller mer. Studien bygger på hermeneutisk-fenomenologisk livsvärldsansats där fenomenologisk beskrivning och hermeneutisk tolkning är centralt. Empirin utgörs av intervjuer med tio samhällskunskapslärare med lång yrkeserfarenhet från högstadium, gymnasium eller vuxenutbildning. Resultatet tematiseras utifrån inspiration från ramfaktorteoretiska utgångspunkteri fyra dimensioner av påverkansfaktorer, vilka är Den personliga dimensionen, Den didaktiska dimensionen, Den styrande dimensionen och Den samhälleliga dimensionen. Var och en av dessa dimensioner delas upp i ett antal variationer. Dimensionerna är konstruerade utifrån principen om det personligt nära till det samhälleligt distanserade. Utöver dessa dimensioner har en aspekt på dessa lagts till. Det är Den elevnära aspekten vars innehåll utgörs av eleverna som påverkansfaktor för hur undervisningen blir. Lärarna i studien pratar aldrig om eleverna som påverkansfaktor utan att koppla detta till någon av de fyra dimensionerna. Slutsatser som dras i studien är att de tio lärarna alla har mycket olika berättelserom vad de uppfattar som viktigaste påverkansfaktorer. Några lägger mest fokus på sin personliga bakgrund eller personliga intressen. Andra fokuserar mer på didaktiska idéer, på styrdokument eller på organisatoriska ramar. Studien visar också att lärarna alla har en eller ett par dominerande dimensioner som dels syns mest i berättelsen, dels också påverkar hur de pratar om de andra dimensionerna. Lärarnas berättelser visar även att de upplever att undervisningen och vad som påverkar denna påtagligt förändras över tid. Studiens viktigaste bidrag är kanske att den exemplifierar teoretiska perspektiv. Inte minst genom att belysa att vad som påverkar undervisningen i ett ämne är så komplext att den ramfaktorteoretiska byggnadsställningen måste anpassas efter den specifika undersökningen med dess frågeställningar och undersökningsmaterial.