Den nyanserade bilden av barnet : -En studie av samtalsmallar inför utvecklingssamtal på förskolan

Målet med studien är att förstå hur och vad som beskrivs och bedöms genom de samtalsmallar som används inför utvecklingssamtal på förskolan. Det är en kvalitativ studie baserad på innehållsanalys av insamlade dokument. Innehållsanalysen utfördes genom kodscheman som tas upp av Bergström och Boréus (2008). I analysarbetet har vi inspirerats av diskursanalysen. Studien är baserad på åtta samtalsmallar inför utvecklingssamtal från olika förskolor i en kommun i Mellansverige. Studien visar att samtalsmallarna innehöll flera olika sätt att beskriva och bedöma barn. Genom vårt analysarbete fann vi framför allt fem tydliga teman som utgör vårt resultat; Det lärande barnet, där barnet genom samtalsmallarna beskrivs och bedöms inom olika områden och ses som lärande eller under utveckling. Barnet som person, baserat på punkterna i samtalsmallarna som utgörs av bedömning och beskrivning av barnets personliga attribut. Det bristande barnet, med grund i samtalsmallarnas fokus på barnets tillkortakommanden och brister. Barnet i verksamhetens kontext, utifrån punkter i samtalsmallarna där verksamheten beskrivs och bedöms och Det positivt framställda barnet, grundat i till exempel uppmaningar i samtalsmallarna om att hålla samtalen i positiv anda. Tillika visar studien att flera olika barnsyner ligger till grund för hur barn ska beskrivas och bedömas i samtalsmallarna, samt att det råder motsägelser och bristande direktiv i förskolans styrdokument för utvecklingssamtalens syfte och innehåll.

Agenda för samverkan eller verksamhetens agenda? Om professionellas erfarenheter av samverkan enligt samordnad individuell plan (SIP)

Agenda for collaboration or an agency agenda? Professionals’ experiences of colla­boration according to a coordinated individual plan (CIP) An increasing number of children and adolescents develop complex needs that require simultaneous action by different professionals. Several reports state that efforts for these children and adolescents have become increasingly specialized and fragmented. Since 2010, there are statutory requirements for collaboration according to a coordinated individual plan (SIP) between health care and social services. Pre-school and school can after regional agreement be involved in the co-ordination as equal partner. Collaboration in line with CIP is expected to offset the fragmentation for benefit of the service users’ ability to monitor and comprehend interventions. The aim was to investigate professionals’ experiences of CIP. The study consists of qualitative analysis of 12 focus group interviews with a total of 71 staff with different professions in health care, education and social services about their experiences of CIP. The results indicate that the participants act according to their core mission: nurturing, teaching and investigation. Two main categories with four sub-categories each appeared in the analysis. The main category, hindering factors, contains the categories: different mandates and requirements, requirements for presence initiative, questioning and censure, and timelines and prioritization. The main category of facilitating factors contains the categories: similar interpretation of common agreement, mutual respect and shared learning, common terminology and documentation, and willingness to collaborate. The analysis indicate that CIP was perceived as alternating between, on the one hand, a pro-active and service-focused tool, and on the other hand, a competing and compelling professional instrument.