Factors influencing the use of evidence based practice among physiotherapists and occupational therapists in their clinical work

Background: Evidence-based practice (EBP) is a process through which research is applied in daily clinical practice. Occupational therapists (OTs) and physiotherapists (PTs) are expected to work in line with EBP in order to optimise health care resources. This expectation is too seldom fulfilled. Consequently, research findings may not be implemented in clinical practice in a timely manner, or at all. To remedy this situation, additional knowledge is needed regarding what factors influence the process of EBP among practitioners. The purpose of the present study was to identify factors that influence the use of EBP and the experienced effects of the use of EBP among PTs and OTs in their clinical work. Method: This was a qualitative interview study that consisted of six group interviews involving either OTs or PTs employed by the Jönköping County Council in the South of Sweden. Resulting data were analysed using content analysis. Results: The analysis resulted in the following categories: “definition of evidence and EBP”, “sources of evidence”, “barriers to acquiring evidence and to using evidence in clinical work”, “factors that facilitate the acquisition of evidence and the use of evidence in clinical work”, and “personal experiences of using EBP”. Basing clinical practice on scientific evidence evoked positive experiences, although an ambivalent view towards acting on clinical experience was evident. Participants reported that time for and increased knowledge about searching for, evaluating, and implementing EBP were needed. Conclusion: Because OTs are more oriented towards professional theories and models, and PTs are more focused on randomised controlled trials of interventions, different strategies appear to be needed to increase EBP in these two professions. Management support was considered vital to the implementation of EBP. However, the personal obligation to work in line with EBP must also be emphasised; the participants apparently underestimate its importance.

Women's experiences of how their recovery process is promoted after a first myocardial infarction : Implications for cardiac rehabilitation care

Background: After a myocardial infarction and discharge from the hospital a recovery process follows for the women. In order to facilitate their recovery, both a preventive and promotive perspective should be taken into consideration. Despite this, today´s healthcare focuses more on prevention and thus research into the promotion of women’s recovery process is needed. Aim: To explore how women’s recovery processes are promoted after a first myocardial infarction Methods: The study had an explorative and descriptive design based on qualitative content analysis. Findings: The women’s recovery process was promoted through using external and internal resources as well as embracing behaviour, social and psychological dimensions. The women embraced these dimensions to a varying extent and this process led to them being able to take in a new perspective on life. Conclusions: The women’s personal recovery is a multidirectional process with a desire to develop and approach a new perspective on life. It is important for cardiac rehabilitation nurses to not only focus on lifestyle changes and social support, but also on working actively with the women’s inner strength in order to promote the personal recovery of the women. Furthermore, it would be interesting to investigate men’s experiences of how their recovery process after a first Myocardial infarction is promoted.

Rättfärdigade prioriteringar - en kvalitativ analys av hur personal i äldreomsorgen hanterar motstridiga verksamhetslogiker

Tidigare forskning visar att äldreomsorgspersonal kämpar med två typer av logiker: en ekonomisk logik och en omsorgslogik. Även om båda logikerna behövs för att skapa god omsorg så utmanar de varandra. Dessa utmaningar kommer till uttryck i omsorgspraktiken där personalen ställs in för val och måste göra prioriteringar. Denna avhandling syftar till att förstå hur äldreomsorgspersonal beskriver att de arbetar för att finna balans mellan logikerna och hur de rättfärdigar sina prioriteringar i omsorgen om de äldre personerna. Frågeställningen för avhandlingen är att ta reda på hur personal och enhetschef vid ett kommunalt äldreboende förstår och hanterar interaktionen mellan de två logiker som styr omsorgsarbetet för att främja de äldre personernas välbefinnande. Syftet innehåller tre delsyften: 1) att analysera personalens erfarenheter av och meningsskapande kring de äldre personernas välbefinnande och deras reflektioner kring det omsorgsarbete de utför, 2) att belysa och problematiserade logiker som styr omsorgsarbetet samt 3) att analysera hur personalen rättfärdigar sina prioriteringar i rådande kontext och hur deras förklarbarhet påverkar deras professionella identiteter. Målet är att bidra med socialvetenskaplig kunskap om de överväganden personal gör när de ställs inför att göra prioriteringar i äldreomsorgens praktik. Material samlades in genom 12 individuella intervjuer med personal vid ett kommunalt äldreboende, en intervju med personalens enhetschef och en uppföljande gruppintervju med tre personer ur personalgruppen. Materialet analyserades med tre analysmetoder: fenomenologisk analys, reflexiv analys och positioneringsanalys. Resultatet visar att personalen definierar de äldre personernas välbefinnande som ett behov av att känna sig existentiellt berörd. Denna känsla av existentiell beröring delas in i tre delar: känsla av valfrihet, känsla av njutning och känsla av närhet till någon eller något. Arbetet för att uppnå detta välbefinnande beskrivs innebära ett balanserande av tre tvetydigheter: att vilja värna om de äldre personernas valfrihet och samtidigt hantera institutionella begränsningar, de äldre personernas behov av aktivering å ena sidan och att de inte behöver aktiveras å andra sidan samt att förstå de äldre personernas behov av rutiner samtidigt som det är svårt att veta vilka behov de har. Tvetydigheterna kontextualiserades och de två logikerna som styr omsorgsarbetet analyserades. Analysen visar att enhetschefen skapar en hybrid av den ekonomiska logiken och omsorgslogiken; ekonomi är omsorg och vice versa. Denna hybrid möter motstånd från personalen som skiljer på de båda logikerna genom att tala om ”vård och det där andra”. Personalen upplever att den ekonomiska logiken begränsar deras möjligheter att utföra omsorg i linje med omsorgslogiken. Motsättningar mellan de båda logikerna leder till prioriteringar som rättfärdigas av personalen i syfte att behålla de professionella identiteterna. Den teoretiska analysen bygger på teorier om institutionella logiker, förklarbarhet ochprofessionell identitet. Analyserna visar vikten av att väcka dialog mellan enhetschefer och personal där de diskuterar innebörder av olika värdeord som används på politisk nivå. Sådana diskussioner skulle kunna bidra till mindre motstånd och en högre överensstämmelse mellan verksamhetsmål och praktik. Avhandlingen visar även vikten av att förstå logiker som vertikala istället för horisontellt uppdelade. Alltså, att styrande verksamhetslogiker existerar uppifrån och ned i verksamheter (från politisk nivå till chefsnivå och till praktisk nivå) och att de inte kan delas in i exempelvis en professionslogik och en styrningslogik. Den senare synen kan bidra till potentiella missförstånd eftersom det gör att konflikter kan tolkas existera mellan personal och chef, medan de egentligen existerar mellan olika motstridiga värderingssystem. Slutsatsen är att de båda logikerna behövs för att stödja äldre personers välbefinnande. Ibland är logikerna samspelta och ibland är de i konflikt med varandra. När logikerna ställs mot varandra är det av vikt att komma ihåg att den ekonomiska logiken är lika förhandlingsbar som omsorgslogiken. De två logikerna existerar i samspel och om deras motstridigheter inte belyses finns risk att omsorgspraktiken inte stödjer de äldre personernas välbefinnande.