Factors influencing the use of evidence based practice among physiotherapists and occupational therapists in their clinical work

Background: Evidence-based practice (EBP) is a process through which research is applied in daily clinical practice. Occupational therapists (OTs) and physiotherapists (PTs) are expected to work in line with EBP in order to optimise health care resources. This expectation is too seldom fulfilled. Consequently, research findings may not be implemented in clinical practice in a timely manner, or at all. To remedy this situation, additional knowledge is needed regarding what factors influence the process of EBP among practitioners. The purpose of the present study was to identify factors that influence the use of EBP and the experienced effects of the use of EBP among PTs and OTs in their clinical work. Method: This was a qualitative interview study that consisted of six group interviews involving either OTs or PTs employed by the Jönköping County Council in the South of Sweden. Resulting data were analysed using content analysis. Results: The analysis resulted in the following categories: “definition of evidence and EBP”, “sources of evidence”, “barriers to acquiring evidence and to using evidence in clinical work”, “factors that facilitate the acquisition of evidence and the use of evidence in clinical work”, and “personal experiences of using EBP”. Basing clinical practice on scientific evidence evoked positive experiences, although an ambivalent view towards acting on clinical experience was evident. Participants reported that time for and increased knowledge about searching for, evaluating, and implementing EBP were needed. Conclusion: Because OTs are more oriented towards professional theories and models, and PTs are more focused on randomised controlled trials of interventions, different strategies appear to be needed to increase EBP in these two professions. Management support was considered vital to the implementation of EBP. However, the personal obligation to work in line with EBP must also be emphasised; the participants apparently underestimate its importance.

Information and communication technology demands at work : the association with job strain, effort-reward imbalance and self-rated health in different socio-economic strata

PURPOSE: The use of information and communication technology (ICT) is common in modern working life. ICT demands may give rise to experience of work-related stress. Knowledge about ICT demands in relation to other types of work-related stress and to self-rated health is limited. Consequently, the aim of this study was to examine the association between ICT demands and two types of work-related stress [job strain and effort-reward imbalance (ERI)] and to evaluate the association between these work-related stress measures and self-rated health, in general and in different SES strata. METHODS: This study is based on cross-sectional data from the Swedish Longitudinal Occupational Survey of Health collected in 2014, from 14,873 gainfully employed people. ICT demands, job strain, ERI and self-rated health were analysed as the main measures. Sex, age, SES, lifestyle factors and BMI were used as covariates. RESULTS: ICT demands correlated significantly with the dimensions of the job strain and ERI models, especially with the demands (r = 0.42; p < 0.01) and effort (r = 0.51; p < 0.01) dimensions. ICT demands were associated with suboptimal self-rated health, also after adjustment for age, sex, SES, lifestyle and BMI (OR 1.49 [95 % CI 1.36-1.63]), but job strain (OR 1.93 [95 % CI 1.74-2.14) and ERI (OR 2.15 [95 % CI 1.95-2.35]) showed somewhat stronger associations with suboptimal self-rated health. CONCLUSION: ICT demands are common among people with intermediate and high SES and associated with job strain, ERI and suboptimal self-rated health. ICT demands should thus be acknowledged as a potential stressor of work-related stress in modern working life.

The impact of personal background and school contextual factors on academic competence and mental health functioning across the primary-secondary school transition

Students negotiate the transition to secondary school in different ways. While some thrive on the opportunity, others are challenged. A prospective longitudinal design was used to determine the contribution of personal background and school contextual factors on academic competence (AC) and mental health functioning (MHF) of 266 students, 6-months before and after the transition to secondary school. Data from 197 typically developing students and 69 students with a disability were analysed using hierarchical linear regression modelling. Both in primary and secondary school, students with a disability and from socially disadvantaged backgrounds gained poorer scores for AC and MHF than their typically developing and more affluent counterparts. Students who attended independent and mid-range sized primary schools had the highest concurrent AC. Those from independent primary schools had the lowest MHF. The primary school organisational model significantly influenced post-transition AC scores; with students from Kindergarten--Year 7 schools reporting the lowest scores, while those from the Kindergarten--Year 12 structure without middle school having the highest scores. Attending a school which used the Kindergarten--Year 12 with middle school structure was associated with a reduction in AC scores across the transition. Personal background factors accounted for the majority of the variability in post-transition AC and MHF. The contribution of school contextual factors was relatively minor. There is a potential opportunity for schools to provide support to disadvantaged students before the transition to secondary school, as they continue to be at a disadvantage after the transition.

Rättfärdigade prioriteringar - en kvalitativ analys av hur personal i äldreomsorgen hanterar motstridiga verksamhetslogiker

Tidigare forskning visar att äldreomsorgspersonal kämpar med två typer av logiker: en ekonomisk logik och en omsorgslogik. Även om båda logikerna behövs för att skapa god omsorg så utmanar de varandra. Dessa utmaningar kommer till uttryck i omsorgspraktiken där personalen ställs in för val och måste göra prioriteringar. Denna avhandling syftar till att förstå hur äldreomsorgspersonal beskriver att de arbetar för att finna balans mellan logikerna och hur de rättfärdigar sina prioriteringar i omsorgen om de äldre personerna. Frågeställningen för avhandlingen är att ta reda på hur personal och enhetschef vid ett kommunalt äldreboende förstår och hanterar interaktionen mellan de två logiker som styr omsorgsarbetet för att främja de äldre personernas välbefinnande. Syftet innehåller tre delsyften: 1) att analysera personalens erfarenheter av och meningsskapande kring de äldre personernas välbefinnande och deras reflektioner kring det omsorgsarbete de utför, 2) att belysa och problematiserade logiker som styr omsorgsarbetet samt 3) att analysera hur personalen rättfärdigar sina prioriteringar i rådande kontext och hur deras förklarbarhet påverkar deras professionella identiteter. Målet är att bidra med socialvetenskaplig kunskap om de överväganden personal gör när de ställs inför att göra prioriteringar i äldreomsorgens praktik. Material samlades in genom 12 individuella intervjuer med personal vid ett kommunalt äldreboende, en intervju med personalens enhetschef och en uppföljande gruppintervju med tre personer ur personalgruppen. Materialet analyserades med tre analysmetoder: fenomenologisk analys, reflexiv analys och positioneringsanalys. Resultatet visar att personalen definierar de äldre personernas välbefinnande som ett behov av att känna sig existentiellt berörd. Denna känsla av existentiell beröring delas in i tre delar: känsla av valfrihet, känsla av njutning och känsla av närhet till någon eller något. Arbetet för att uppnå detta välbefinnande beskrivs innebära ett balanserande av tre tvetydigheter: att vilja värna om de äldre personernas valfrihet och samtidigt hantera institutionella begränsningar, de äldre personernas behov av aktivering å ena sidan och att de inte behöver aktiveras å andra sidan samt att förstå de äldre personernas behov av rutiner samtidigt som det är svårt att veta vilka behov de har. Tvetydigheterna kontextualiserades och de två logikerna som styr omsorgsarbetet analyserades. Analysen visar att enhetschefen skapar en hybrid av den ekonomiska logiken och omsorgslogiken; ekonomi är omsorg och vice versa. Denna hybrid möter motstånd från personalen som skiljer på de båda logikerna genom att tala om ”vård och det där andra”. Personalen upplever att den ekonomiska logiken begränsar deras möjligheter att utföra omsorg i linje med omsorgslogiken. Motsättningar mellan de båda logikerna leder till prioriteringar som rättfärdigas av personalen i syfte att behålla de professionella identiteterna. Den teoretiska analysen bygger på teorier om institutionella logiker, förklarbarhet ochprofessionell identitet. Analyserna visar vikten av att väcka dialog mellan enhetschefer och personal där de diskuterar innebörder av olika värdeord som används på politisk nivå. Sådana diskussioner skulle kunna bidra till mindre motstånd och en högre överensstämmelse mellan verksamhetsmål och praktik. Avhandlingen visar även vikten av att förstå logiker som vertikala istället för horisontellt uppdelade. Alltså, att styrande verksamhetslogiker existerar uppifrån och ned i verksamheter (från politisk nivå till chefsnivå och till praktisk nivå) och att de inte kan delas in i exempelvis en professionslogik och en styrningslogik. Den senare synen kan bidra till potentiella missförstånd eftersom det gör att konflikter kan tolkas existera mellan personal och chef, medan de egentligen existerar mellan olika motstridiga värderingssystem. Slutsatsen är att de båda logikerna behövs för att stödja äldre personers välbefinnande. Ibland är logikerna samspelta och ibland är de i konflikt med varandra. När logikerna ställs mot varandra är det av vikt att komma ihåg att den ekonomiska logiken är lika förhandlingsbar som omsorgslogiken. De två logikerna existerar i samspel och om deras motstridigheter inte belyses finns risk att omsorgspraktiken inte stödjer de äldre personernas välbefinnande.