Estudio diacrónico comparativo de los usos y la semántica de la preposición DE en dos novelas españolas: Libro del caballero Zifar y El ingenioso hidalgo don Quijote de la Mancha

Prepositioner är välkända för sin polysemi eller betydelsemångfald, och utgångspunkten för den här uppsatsen har varit ett intresse av att undersöka om det är möjligt att för en av de mest mångtydiga spanska prepositionerna, DE, finna en sammanhängande semantisk struktur, eller om det är nödvändigt att se de olika betydelserna som inbördes orelaterade. För att utreda den här frågan och ge den ett diakroniskt perspektiv undersöker jag i den här uppsatsen användningen av den spanska prepositionen DE i två romaner ur den spanska litteraturhistorien, Libro del caballero Zifar och El ingenioso hidalgo don Quijote de la Mancha, del I. Uppsatsen består av tre delar. I kapitel två ger jag en teoretisk översikt över spanskans prepositionssystem och prepositionerna beskrivs både ur syntaktisk och semantisk synvinkel. Dessutom presenteras den kognitiva grammatiken och dess synsätt på prepositioner. Huvuddelen av arbetet koncentrerar sig på att presentera prepositionen DE på två sätt och enligt två skilda metoder. I kapitel tre presenteras de olika kontextuella användningarna av DE enligt den traditionella, historisk-komparativa metoden. Med utgångspunkt i dessa kontextuella användningar ställer jag i kapitel fyra med stöd av den kognitiva grammatikens begreppssystem upp en semantisk nätverksmodell av de olika betydelser som jag fastställt för DE i den funktionella analysen. För den semantiska beskrivningen har jag använt mig av den kognitiva grammatiken, eftersom denna grammatikuppfattning i motsats till den traditionella grammatiken ser polysemin som regel och utgångspunkt i den semantiska strukturen. Analysdelen av uppsatsen inleds med den funktionella presentationen av användningarna av DE av två grundläggande skäl: För det första anser jag det ändamålsenligt att för den semantiska beskrivningen ha en solid bas av exempel där användningen av DE analyserats med hänsyn till kontexten. Kapitel tre är därför indelat i fyra huvuddelar, enligt vilken ordklass DEs huvudord tillhör, t.ex.: substantiv, adjektiv, verb. I exemplen i den fjärde gruppen fungerar prepositionsfrasen som inleds av DE som en mer fristående bestämning på frasnivå, där huvudordets ordklasstillhörighet inte är av avgörande betydelse. För det andra utgår jag från att en viss utveckling av DE har skett under de 300 år som tidsmässigt skiljer de båda romanerna åt, både vad gäller dess användning och dess semantik. För att komma underfund med och beskriva utsträckningen hos denna utveckling är det nödvändigt att den komparativa delen presenteras innan den semantiska beskrivningen kan inledas. Resultaten av den komparativa analysen är att ett antal smärre skillnader i användningen förekommer, men detta till trots har ingen betydande semantisk utveckling kunnat iakttas. Detta innebär att den semantiska beskrivningen av DE kan göras utifrån ett relativt enhetligt material. Jag har följaktligen också kunnat ställa upp en enhetlig semantisk nätverksmodell av tolv olika, relaterade betydelser hos DE. Utgående från mitt material är det sålunda möjligt att se DEs polysemi som ett sammanhängande nätverk, trots att vissa av betydelserna kan verka sinsemellan motstridiga och att 300 år skiljer åt de två böckerna. Nyckelord: prepositioner, DE: semantik och användning, polysemi, kognitiv grammatik, diakroni

The Emerging Phenotype: Ecological Genetics of Color, Form and Sex in the Common Frog

One of the main aims of evolutionary biology is to explain why organisms vary phenotypically as they do. Proximately, this variation arises from genetic differences and from environmental influences, the latter of which is referred to as phenotypic plasticity. Phenotypic plasticity is thus a central concept in evolutionary biology, and understanding its relative importance in causing the phenotypic variation and differentiation is important, for instance in anticipating the consequences of human induced environmental changes. The aim of this thesis was to study geographic variation and local adaptation, as well as sex ratios and environmental sex reversal, in the common frog (Rana temporaria). These themes cover three different aspects of phenotypic plasticity, which emerges as the central concept for the thesis. The first two chapters address geographic variation and local adaptation in two potentially thermally adaptive traits, namely the degree of melanism and the relative leg length. The results show that although there is an increasing latitudinal trend in the degree of melanism in wild populations across Scandinavian Peninsula, this cline has no direct genetic basis and is thus environmentally induced. The second chapter demonstrates that although there is no linear, latitudinally ordered phenotypic trend in relative leg length that would be expected under Allen s rule an ecogeographical rule linking extremity length to climatic conditions there seems to be such a trend at the genetic level, hidden under environmental effects. The first two chapters thus view phenotypic plasticity through its ecological role and evolution, and demonstrate that it can both give rise to phenotypic variation and hide evolutionary patterns in studies that focus solely on phenotypes. The last three chapters relate to phenotypic plasticity through its ecological and evolutionary role in sex determination, and consequent effects on population sex ratio, genetic recombination and the evolution of sex chromosomes. The results show that while sex ratios are strongly female biased and there is evidence of environmental sex reversals, these reversals are unlikely to have caused the sex ratio skew, at least directly. The results demonstrate that environmental sex reversal can have an effect on the evolution of sex chromosomes, as the recombination patterns between them seem to be controlled by phenotypic, rather than genetic, sex. This potentially allows Y chromosomes to recombine, lending support for the recent hypothesis suggesting that sex-reversal may play an important role on the rejuvenation of Y chromosomes.