Bäst att skriva medan vädret är kallt : En kritisk diskursanalys av svensk klimatjournalistik

Klimatkrisen är vår tids största utmaning sett till dess roll för fortsatt överlevnad på den här planeten. Det är en politisk fråga som sträcker sig från att vara en internationell angelägenhet ända ner till individnivå. Men det är också en ideologisk fråga. På grund av detta går det inte att tillräckligt understryka den roll media och klimatjournalistiken har i förmedlingen av dessa frågor. Klimatjournalistiken har genom tiderna varierat i medial uppmärksamhet och ersätts främst av ekonomiska nyheter och rapportering kring internationella konflikter. Den senaste toppen för miljönyheter var kring FN:s klimatkonferens i Köpenhamn 2009, i samband med den globala finanskrisen. Köpenhamns misslyckande av ett enat avtal ledde fram till klimatmötet i Paris 2015, samma höst som flyktingkrisen var högt upp på medias dagordning. Denna uppsats avser att kritiskt analysera de klimatjournalistiska diskurserna tiden innan de båda konferenserna med målet att dokumentera utvecklingen över tid. Uppsatsen fokuserar på den diskursiva gestaltningen av aktörer, ansvar och underliggande strukturer och värderingar.   För det första fann analysen att både COP15 och COP21 innehöll starkt närvarande finansiella aspekter i sina politiska resonemang. Detta utmanar forskning som tidigare har behandlat klimat och ekonomi som vitt skilda ämnen och argumenterar för ett nytt förhållningssätt. För det andra fann analysen att gestaltningen av klimatkrisen varierade mellan de båda konferenserna. I diskursen 2009 sågs den som ett hot medan diskursen 2015 såg klimatkrisen som just en kris. Båda fallen ansåg att klimatkrisen var ett problem för andra aktörer än Sverige, för “dem”. 

The climate crisis is the most decisive challenge of our time due to its implications on survival of life as we know it. It is both an imperative political question on all levels of society as well as an ideological question. Crucial to the latter as well as influential on the former is the role played by the media. Journalistic coverage of climate change has never been perpetual but has fluctuated in attention due to other topics taking its place. The last, to date recorded, peak in attention was during the UN climate conference in Copenhagen 2009, in the beginning of the global financial crisis. The breakdown of the talks in 2009 has led to the greatest environmental conference yet, in Paris 2015, which shared news attention with the refugee crisis. This essay sets out to critically analyse the discourses in news coverage during the time leading up to each conference, with the goal of documenting the transformation of the discourse. The essay focuses on discursive framing of actors, responsibility and underlying structures and values. First off all the analysis found that both COP15 and COP21 were strongly influenced by financial aspects in their political reasoning. This challenges traditional research that has treated climate and economy as two completely separate subjects. Thus, this study recommends a new way of comparing media attention between these subjects. Secondly the analysis found that the framing of climate change differed in view, as a threat in the former conference and as a crisis in the latter. Both cases shunned climate change as a global problem in the sense of seeing it as a problem for others, for ‘them’. The discourses also found unity over highlighting the financial aspects of climate change.