Making home rules for mother tongues : the legal implications of linguistic diversity in the design of autonomy regimes

Principen om nationalismen där det politiska och det nationella är samspelt kan vara av markant betydelse för uppbyggande av autonomiska regimer. Likaså tillåter decentralicering och delegering av befogenheter för språk och utbildning (officiellt erkännande av språk, standardisering av språk, undervisningsspråk och relaterade läroplaner) formning av identiteter inom dessa autonomiska regimer. Resultatet är en ofullkomlig cirkulär relation där språk, samfund och politiska institutioner ömsesidigt och kontinuerligt formar varandra: lingvistiskt mångfald prägar och formger autonomiska ordningar och vice-versa. De juridiska implikationerna av territoriella och icke-territoriella former av autonomi är dock av en annan art. Emedan territoriell autonomi bygger på idéen om ett eventuellt inkluderande hemland för lingvistiska grupper, vars vistelseort är avgörande, förstärker den icke-territoriella autonomin idéen om ett exclusivt samfund bestående av själv-identifierade medlemmar som är kapabla till självstyre oavsett territoriella gränser. Denna avhandling utgör an analys av sådana juridiska implikationer genom komparativa och institutionella analyser. Avhandlingen föreslår som resultat en serie av normativa och pragmatiska rekommendationer inriktade på att främja demokratiseringsprocesser i linje med principer om multikulturalism.

The principle of nationalism by which the political and the national is to be congruent can be a significant influence in the making of autonomy regimes. Likewise, the devolution of competences over language and education (official language recognition, language standardisation, language of instruction and related curriculum and syllabi) allows for the shaping of identities within such autonomy regimes. The result is an imperfect circular relation in which language, society and political institutions mutually and continuously shape each other: linguistic diversity influences the design of autonomy arrangements and vice-versa. The legal implications of territorial and nonterritorial forms of autonomy are however different. While territorial autonomy follows the idea of a perhaps inclusive homeland for linguistic groups where place of residence is determinant, non-territorial autonomy strengthens the idea of an exclusive community of self-identified members able to govern itself regardless of territorial boundaries. The present dissertation constitutes an analysis of such legal implications through comparative legal and institutional analysis. It proposes as a result a series of normative and practical recommendations aimed at furthering democratisation processes in line with the principles of multiculturalism.