Karvianjoen pohjoisosan taimenpuroinventoinnit

Karvianjoen pohjoisosan alueelle tehty taimenpuroinventointi on suoritettu Kankaanpään pohjoispuolen ja Karvian Kantin välisellä aluella oleviin sivu-uomiin vuonna 2008 ja täydennetty vähäisesti 2013. Mukaan inventointiin on valittu kohteet, jotka soveltuisivat taimenten elin- ja lisääntymisalueiksi uoman koosta riippumatta. Pääosa inventointialueista on ollut Kankaanpään, Honkajoen, Karvian ja Kauhajoen alueilla. Karvianjoen yläosa saa alkunsa useasta pienehköstä jokialueesta, joista merkittävimpiä ovat inventointialueella olleet Paholuoma, Aunesluoma ja Santasjoki. Näiden lisäksi ja näihin uomiin laskee lukuisa määrä pienempiä puroja ja ojia, joilla on huomattava kalataloudellinen merkitys erityisesti Karvianjoen alkuperäisen taimenkannan osalta. Puroinventoinneissa on tarkasteltu uomia lähinnä taimenen elinolosuhteita ajatellen sekä kiinnitetty huomiota ranta-alueiden tilaan. Inventoinnissa on kartoitettu taimenille sopivia lisääntymis- ja kasvualueita, selvitetty uomien yleistä tilaa ja kunnostuskelpoisuutta. Raportti on yleiskuvaus alueen pienvesien tilasta kalataloudellisesti tarkasteltuna. Pääpiirteittäin voidaan esittää, että Karvianjoen yläosan sivu-uomat ovat pääosin muuttuneita aikaisemman maankuivatustoiminnan seurauksena, mutta lukuisa määrä pienvesiä on edelleen mutoksista huolimatta pienvetenä hyvässä tilassa ja kalataloudellisesti tärkeitä. Runsas pohjavesien purkautuminen alueen vesiin on taimenen kannalta elintärkeää. Erittäin merkittävänä tulee pitää koko Santasjoen alueen vesistöä kalaston ja vedenlaadun osalta. Paholuoman alue on kalaston sekä ekologisen tilan ja ranta-alueiden monimuotoisen tilan ansiosta erittäin merkittävä kokonaisuus. Aunesluoman tila on myös ainutlaatuinen, mutta luonnonsuojelualueeseen kuuluvana sen säilyminen nykyisellään on parempi. Käytännössä muut uomat kartoitusalueella ovat enemmän maatalous- ja metsätalousvaltaisten alueiden muuttuneempia puroja, joiden tila on vaihteleva. Taimenten elinalueiksi sopivia puroja oli kartoituksessa lähes jokainen ja lähes kaikki kartoitetut uomat olivat sellaisia, joista tiedettiin taimenen esiintyvän niissä ainakin osalla aluetta. Kartoitusraportti voi toimia hyvänä pohjana suunniteltaessa alueelle luontaisten kalakantojen elinympäristökunnostuksia ja hahmotettaessa alueen pienvesien kokonaistilaa etenkin taimenen kannalta.

Inventeringen av öringbäckarna i norra delen av Karvianjoki genomfördes i sidofåror i ett område norr om Kankaanpää och Kantti i Karvia 2008 och en mindre komplettering gjordes 2013. Till inventeringen valde man ut objekt som skulle lämpa sig som livs- och fortplantningsområden för öringen, oavsett fårans storlek. Största delen av de inventerade områdena fanns i Kankaanpää, Honkajoki, Karvia och Kauhajoki. Den övre delen av Karvianjoki får sin början från flera mindre åar och de mest betydande på det inventerade området var Paholuoma, Aunesluoma och Santasjoki. Utöver dem och i dessa fåror mynnar ett stort antal mindre bäckar och diken ut som har en märkbar betydelse för fiskerinäringen, i synnerhet för den ursprungliga öringsstammen i Karvianjoki. I inventeringarna av bäckarna har man undersökt fåror närmast med tanke på öringens levnadsförhållanden och fäst uppmärksamhet vid strändernas tillstånd. I inventeringarna har man kartlagt lämpliga fortplantnings- och tillväxtområden för öringen, utrett det allmänna tillståndet i fårorna och hur de lämpar sig för iståndsättning. Rapporten är en allmän beskrivning av tillståndet i småvattnen i området sett ur fiskerinäringssynpunkt. Generellt kan man säga att sidofårorna i den övre delen av Karvianjoki i huvudsak har förändrats till följd av tidigare torrläggning av marken, men ett stort antal småvatten är trots detta i bra skick och viktiga för fiskerinäringen. Det rikliga utflödet av grundvatten i vattnen i området är livsviktigt för öringen. Hela området kring Santasjoki ska ses som ytterst betydelsefull för fiskbeståndet och vattenkvaliteten. Området kring Paholuoma är en mycket betydelsefull helhet tack vare sitt fiskbestånd samt mångsidiga ekologiska tillstånd och strandområden. Tillståndet i Aunesluoma är också unikt, men eftersom området hör till ett naturskyddsområde är det bättre att bevara den som den är. I praktiken är de andra fårorna i det kartlagda området de bäckar som förändrats mest i de jord- och skogsbruksdominerade områdena, och deras tillstånd är varierande. Nästan alla bäckar i kartläggningen lämpar sig som livsmiljö för öringen och nästan alla fåror var sådana som man visste att öring förekommer i, åtminstone på en del av området. Kartläggningsrapporten kan fungera som en bra grund när man planerar iståndsättning av naturliga levnadsmiljöer för fiskbestånden i området och vid skapandet av en översikt av helhetsstatusen för småvattnen i området, i synnerhet för öringens del.