Guide för lämpliga undersökningsmetoder av marina miljön havsplanering : Rapport framtagen inom SeaGIS-projekt

Merten aluesuunnittelu on keskeinen osa komission sinisen kasvun strategiaa ja EU:n yhdennettyä meripolitiikkaa. Euroopan parla-mentti on hiljattain hyväksynyt merten aluesuunnittelua koskevan direktiivin, jonka tarkoituksena on auttaa EU-maita koordinoimaan paremmin merellä toteutettavia toimia ja varmistaa, että toimet ovat tehokkaita ja ekologisesti kestäviä. Rannikko- ja merialueilla samasta tilasta ja resursseista kilpailevat monenlaiset toimet: kalastusalueet, vesiviljelylaitokset ja merten suojelualueet, meri-infrastruktuurit kuten kaapelit, putket ja laivaväylät sekä öljy- ja kaasulaitokset ja tuulivoimalat. Uusi direktiivi auttaa välttämään näinkin erilaisten käyttötarkoitusten välisiä potentiaalisia ristiriitoja ja luomaan vakaan toimintaympäristön, joka houkuttelee sijoittajia ja edistää näin kestävää kasvua. Suunnittelulla myös vähennetään nykyistä ylisääntelyä ja hallinnollisia kiemuroita. Moni toimet edellyttävät lupaa tai lisenssiä jotta ne saisivat toimia merialueilla ja viranomaiset vaativat usein että hakija suorittaa ympä-ristövahinkoarvioinnin (YVA), joka viranomaiset arvioivat ennen lupaa myönnetään. Oppaan tarkoitus on helpottaa hakijan YVA läpivienti tai hankinta tarjoamalla yleiskatsausta menetelmistä meriympäristön tutkimiseen ja niiden sopivuutta eri tarkoituksiin.

Fysisk planering i kust- och havsområden är en hörnsten i kommissionens strategi för blå tillväxt och i EU:s integrerade havspolitik. Ett nytt EU direktiv för maritim fysisk planering i kust- och havsområden har nyligen godkänts för att hjälpa medlemsstaterna att ta fram planer för att förbättra samordningen mellan de olika verksamheterna till havs så att dessa verksamheter kan genomföras på ett så effektivt och hållbart sätt som möjligt. Många olika typer av verksamheter konkurrerar om samma utrymme och resurser i kust- och havsområdena. Detta betyder att till exempel fiskeområden, vattenbruksanläggningar och marina skyddade områden kan samexistera med havsinfrastruktur såsom kablar, rörledningar, farleder, olja-, gas- och vindkraftsanläggningar. Tack vare den fysiska planeringen kommer aktörerna att veta var och hur länge en viss typ av verksamhet kan genomföras. Fysisk planering i kust- och havsområden kommer även att minska den överreglering och de komplexa regelverk som finns på detta område. Många verksamheter kräver tillstånd eller licenser för att bedrivas i havsmiljöer och myndigheter kräver i många fall att miljökonsekvensbe-dömningar (MKB) utförs och bedöms innan tillstånd kan beviljas. Denna manual är avsedd att underlätta sökandens genomföranden eller upphandlingar av MKB genom att ge en översikt av vilka metoder som idag finns att tillgå vid undersökelser av havsmiljön och hur lämpliga de anses vara för olika ändamål.