Karvianjoen koskien valuma-alue osa 1 : I Maatalousalueiden yleissuunnitelma II Metsäalueiden vesiensuojelullinen valuma-aluetarkastelu

Julkaisun osa I on Maatalousalueiden yleissuunnitelma, joka tehtiin Karvianjoen koskien valuma-alueella kesällä ja syksyllä 2012. Työssä kartoitettiin peltojen suojavyöhyketarvetta ja päivitettiin aikaisemmat suojavyöhykesuositukset sekä etsittiin luonnon monimuotoisuuskohteita, perinnebiotooppeja ja sopivia paikkoja kosteikoille. Suojavyöhyketarvetta vesistöjen varsien pelloilla todettiin olevan yhteensä yli 18 kilometrin matkalla. Lisäksi suojavyöhykkeitä suositellaan yhteensä n. 250 ha:lle tulvapeltoja ja pohjavesialueiden peltoja Suunnitelmaan sisältyy yhteensä 14 kosteikkokohdetta, joista suuri osa on toteutettava kaivamalla. Kosteikoista 12 on sellaisia, jotka voidaan perustaa ei-tuotannollisten investointien tuella. Maatalousalueiden monimuotoisuuskohteita löytyi yhteensä 63 ja perinnebiotooppeja vain 18 kohdetta. Yhteensä niiden ala kattaa reilut 70 ha. Lumokohteisiin kuuluu runsaasti rantojen lehtoisia metsäkaistoja sekä peltoalueiden erilaisia saarekkeita. Yleissuunnitelman tavoitteena on innostaa viljelijöitä vesiensuojelutoimiin sekä vaalimaan maiseman ja luonnon monimuotoisuutta. Toimenpiteiden toteuttaminen on maanomistajille vapaaehtoista. Suunnitelman tietoja voidaan käyttää yksityiskohtaisen suunnittelun tukena haettaessa rahoitusta kohteiden toteuttamiseen. Suunnitelma perustuu kohteiden maastoinventointeihin, jotka kohdistettiin karttatarkastelun sekä eri tahoilta saatujen tietojen perusteella. Kartoituksen tuloksista luotiin myös paikkatietoaineisto. Raportissa kerrotaan asiaan liittyvää perustietoa alueesta sekä kohteiden perustamisesta ja hoidosta. Julkaisun osa II on Metsäalueiden vesiensuojelullinen valuma-aluetarkastelu, joka niinikään toteutettiin Karvianjoen koskien valuma-alueella. Selvityksessä käsitellään yleisesti metsätalouden vesistökuormitusta, vesiensuojelutoimenpiteiden mahdollisuuksia valuma-alueella ja paikkatietomenetelmien hyödyntämistä vesiensuojelukohteiden paikantamisessa. Tarkastelussa esitellään kokeiltu ns. RLGIS-menetelmä ja sen käyttäminen tällä pilottialueella sekä arvioidaan menetelmän tuottamia tuloksia. Loppupäätelmä on, että menetelmää kyllä voidaan käyttää apuvälineenä suunnittelussa ja vesiensuojelutoimenpiteiden kohdentamisessa, mutta maastokartoitusta se ei korvaa. Toki, jos saatavissa on kattavasti tarkkaa korkeusmallia ja maaperäaineistoa, menetelmän käyttökelpoisuus paranee.

Del I i publikationen består av en Generalplan för jordbruksområdena, som gjordes på avrinningsområdet för forsarna i ån Karvianjoki sommaren och hösten 2012. I arbetet kartlades behovet av skyddszoner och de tidigare rekommendationerna för skyddszoner uppdaterades. Dessutom söktes objekt med biologisk mångfald, vårdbiotoper och lämpliga platser för våtmarker. Det visade sig finnas ett behov av skyddszon på åkrarna längs vattendragen på en sammanlagd sträcka av över 18 kilometer. Dessutom rekommenderas skyddszoner för sammanlagt 250 ha åkrar med översvämningsrisk och åkrar på grundvattenområden. Planen inbegriper sammanlagt 14 våtmarksobjekt, av vilka en stor del ska anläggas genom grävning. Av våtmarkerna är 12 sådana som kan anläggas med stöd för icke-produktiva investeringar. Sammanlagt 63 mångfaldsobjekt och 18 vårdbiotopobjekt hittades i jordbruksområdena. Deras sammanlagda areal är drygt 70 ha. Till mångfaldsobjekten hör rikligt med lundartade skogsremsor på stränderna och olika plättar på åkerområdena. Syftet med generalplanen är att inspirera jordbrukarna att vidta åtgärder för vattenskyddet och värna om mångfalden i landskapet och naturen. Åtgärderna är frivilliga för markägarna. Uppgifterna i planen kan användas som stöd för en mer detaljerad plan när man söker finansiering för objekten. Planen baserar sig på terränginventeringar av objekten som företogs på basis av en kartundersökning och uppgifter från olika instanser. Av resultaten från kartläggningen skapades också ett material för geografisk information. I rapporten ges basinformation om området samt om anläggande och vård av objekten. Del II av publikationen är en undersökning av avrinningsområdet i skogsområdena ur vattenskyddsperspektiv, som likaså gjordes på avrinningsområdet för forsarna i Karvianjoki. I utredningen behandlas allmänt skogsbrukets belastning på vattendragen, möjligheterna för vattenskyddsåtgärder på avrinningsområdet och utnyttjande av geografiska informationstekniker för att lokalisera vattenskyddsobjekt. I undersökningen presenteras också erfarenheter av den s.k. RLGIS-metoden, hur den använts på det här pilotområdet och en bedömning av de resultat man fått med metoden. Slutsatsen är att metoden nog kan användas som hjälpmedel i planeringen och i hur man ska rikta vattenskyddsåtgärderna, men den ersätter inte terrängkartering. Om man har tillgång till en täckande och noggrann höjdmodell och markdata förbättras metodens användbarhet.