Sipoon Mörtträsketin kunnostussuunnitelma

Mörtträsketin perustilaselvitys, laskennallinen kuormitusselvitys ja näihin pohjautuva kunnostussuunnitelma tehtiin osana Uudenmaan elinkeino-, liikenne- ja ympäristökeskuksen ja Sipoon kunnan järvien kuntakohtaista kunnostusohjelmaa. Mörtträsket on matala, rehevä ja umpeenkasvava järvi, jossa ei ole toteutettu kunnostustoimenpiteitä. Järveä käytetään virkistyskäyttötarkoitukseen. Mörtträsketin tilaa on seurattu Ahtilan toipilaskodin jätevedenpuhdistamon vesistötarkkailuna säännöllisesti vuodesta 1969. Mörtträsket on ruskeavetinen ja runsashumuksinen sekä luokiteltavissa ravinteisuuden perusteella ylireheväksi, lisäksi se kärsii talviaikaisista happiongelmista sekä sisäisestä kuormituksesta. Mörtträsketin kasvillisuus on runsasta ja järven voi kasvillisuuden perusteella tulkita kärsivän rehevöitymisestä ja umpeenkasvusta. Selvää umpeenkasvua on jo havaittavissa erityisesti lahdelmissa, mutta myös avovesialueella. Merkittävimmät kasvilajit ovat ulpukka, järvikorte, leveäosmankäämi, kaitapalpakko ja sarat. Myös uposlehtistä pikkuvitaa esiintyy laajoilla alueilla. Ulkoinen kuormitus ei ole erityisen suurta, eikä merkittäviä pistekuormittajia ole. Kuitenkin Mörtträsketissä esiintyy runsasta vesikasvillisuutta, happiongelmia ja leväkukintoja ja vedenlaatu viittaa selkeästi rehevyysongelmiin. Tämän perusteella voidaan olettaa, että rehevyyttä ylläpitää sisäinen kuormitus. Mörtträsketin kunnostuksessa tulisi tavoitella parempaa happitilannetta ja vedenlaatua. Erityisen tärkeää on saada vähennettyä järven sisäistä kuormitusta. Sisäistä kuormitusta voidaan vähentää tehokalastuksella, hapetuksella ja kemiallisilla menetelmillä. Mörtträsketin kunnostamisessa suositellaan fosforin kemiallista saostamista yhtä aikaa vesikasvien maltillisen poistamisen kanssa. Poistot voidaan tehdä joko niittämällä tai ruoppaamalla. Molemmat edellyttävät tarkempia suunnitelmia. Samaan aikaan kannattaa lisätä happipitoisuuden seurantaa, jotta hapetussuunnitelman tekeminen olisi mahdollista. Lisäksi saostuksen vaikutuksia tulee arvioida vedenlaatunäytteiden avulla. Tässä vaiheessa voidaan miettiä hapetuksen tarpeellisuutta uudelleen hapetussuunnitelman yhteydessä.

Saneringsplanen för Mörtträsket, som baserar sig på en grundtillståndsutredning och en beräknad näringsbelastningsutredning, gjordes som en del an Nylands närings-, trafik- och miljöcentrals och Sibbo kommuns program för iståndsättandet av sjöar i Sibbo. Mörtträsket är ett grunt, näringsrikt och igenväxande träsk där inga saneringsaktiviteter har genomförts. Träsket används till rekreation. Mörtträskets tillstånd har uppföljts regelbundet sedan 1969 i en vattendragsuppföljning som gjorts vid Ahtila Toipilaskotis (konvalescenthem) avloppsreningsverk. Vattnet i Mörtträsket är brunt och humusrikt samt klassificeras på basen av näringshalterna till övergött. Härtill lider Mörtträsket vintertid av syreproblem samt av intern näringsbelastning. Vegetationen är rik i Mörtträsket och lider på basen av vegetationen av övergödning och igenväxning. Tydlig igenväxning kan redan ses i speciellt vikar men också på öppna vattenområden. De mest betydelsefulla växtarterna är gul näckros, sjöfräken, bredkaveldun, plattbladig igelknopp och starrgräs. Även långskottsväxten gropnate påträffas på stora områden. Den externa näringsbelastningen är inte särskilt stor och det finns inte heller några betydande punktbelastningskällor. I Mörtträsket finns dock en rik vegetation, syreproblem samt algblomningar och vattenkvaliteten tyder klart på övergödningsproblem. Utifrån detta kan man anta att övergödningen upprätthålls av den interna näringsbelastningen. I Mörtträskets sanering bör målet vara att förbättra syreförhållandet och vattenkvaliteten. Speciellt viktigt är det att minska på träskets interna näringsbelastning. Den interna näringsbelastningen kan minskas med intensivfiske, syresättning och kemiska metoder. I Mörtträskets sanering rekommenderas en kemisk utfällning av fosfor samtidigt som man måttligt avlägsnar vegetation. Avlägsnandet kan göras antingen genom avskärning av växterna eller genom muddring. Båda metoderna kräver noggrannare planering. Samtidigt bör man intensifiera uppföljningen av syrehalten i syfte att möjliggöra en plan för syresättningen. Härtill bör man bedöma den kemiska utfällningens konsekvenser med hjälp av vattenkvalitetsprover. I samband med syresättningsplanen kan man på nytt överväga behovet av en syresättning.