Den vårdande och helande bilden: möten med bildkonst i vårdandets värld

Denna vårdvetenskapliga avhandling syftar till att avtäcka och belysa en vårdande och helande dimension vid existentiellt lidande patienters möten med bildkonst inom vårdkontext. Kunskapssökandet sker i två studier. Den första (studie I) är en ikonografi sk tolkning av konstnären Matthias Grünewalds (ca 1460–1528) senmedeltida altarskåpsmålningar. I studien uttolkas lidandets uttryck och narrativa budskap samt symboliska gestaltningar av vårdande och helande i valda delar av detta s.k. Isenheimaltares bildprogram. Tolkningen utgår från rekonstruktionen av altarskåpets ursprungskontext, det medeltida Isenheimklostret, där svårt sjuka och döende patienter vårdades. I studie två (II) fortsätter sökandet i den moderna hospicevårdens kontext med hjälp av en kvalitativ intervjustudie som utforskar patienters meningsskapande vid möten med självvald bildkonst (oljemålningar och akvareller av fi nländska konstnärer som donerats till det sjukhus där intervjustudien gjordes). Forskningsansatsen är inspirerad av Hans-Georg Gadamers (1901–2002) hermeneutik. Vidare används några nyare tolkningsteoretiska ansatser inom bildkonstens område. Forskningens tolkningsresultat visar att bildkonsten har potentialer såväl på ett miljöestetiskt plan som på en djupare individuell symbolnivå. Som designkomponent i vårdmiljöns rumsliga gestaltning bygger bildkonsten in estetiska, etiska och andliga kvaliteter utifrån tidsmässiga och kulturella koder. I den medeltida klostervårdens kontext sammanföll bildkonstens dekorativa betydelse med andliga och helande syften. När det gäller självvalda konstverk i den moderna vårdkontexten bidrar de till det enskilda patientrummets atmosfär på ett unikt sätt utifrån patientens personlighet och behov. På en fördjupad mötesnivå, i samspel med bildens symboliska funktion, sker en inlevelsemässig förfl yttning in i bildens värld. Betraktarens inlevelse aktiveras till en transcenderande rörelse som går bortom det faktiska rummets och den reella tidens gränser. Vid resor i konstens bildvärld spelas minnesvärda händelser upp från det förgångna, men även framtiden kommer betraktaren till mötes. I en existentiell livssituation söker människan i konstverkets bildinnehåll efter symbolisk mening som kan ge svar på lidandets frågor. Bilderna iscensätter då helande motbilder som utgör korrektiv i symboliska former när olika existentiella förluster hotar. När livet förbleknats av sjukdom besvarar bildvärlden den lidandes blick med lysande violer som blommar upp, ger livskraft och bekräftar personens värdighet mitt i det förvissnande människolivet. När ångest och otrygghet nalkas inbjuds betraktaren till besök i landskap som utvidgar sjukhusrummets väggar mot hemgårdens trygghet. Där livet hotas av förgänglighet tar bildvärlden människan med sig till naturens eviga återfödelse. Upplevelsen av att vara delaktig i ett större och heligt sammanhang öppnar vägen ut ur lidandets avskurenhet. I medeltidens vårdkontext erbjöd den sakrala bilden en kollektiv och helande Symbolon som genom sin representationskraft synliggjorde det osynliga. Vid bildmöten i den moderna hospicevårdens kontext var det naturteman som gläntade på dörren till ”det hemliga rummet i djupet av hjärtat”. Forskningen antyder att även om meningsskapandet i ett bildmöte är avhängigt tidsepok, betraktarens förförståelse och kulturella kontext samt typen av bilder kan bildsymboliken, generellt förstådd som den saknade formen eller det saknade livssammanhanget, framvisa en helande och hoppingivande ordning i lidandets kaos.

The present study aims to uncover and bring light to a caring and healing dimension when suffering humans encounter visual art in the caring context. The search for knowledge is carried out within two studies. The fi rst study (I) is an iconographic interpretation of the German painter Matthias Grünewald’s (ca. 1460-1528) Isenheim altarpiece. The study interprets the expressions of suffering and unfolds its narrative messages as well as symbolic representations of caring and healing through selected parts of the altarpiece. The interpretation emanates from the reconstruction of the original late medieval context of the altarpiece, along with the Isenheim monastery hospital, where patients who were seriously ill and dying were cared for, and where sacred pictures presumably constituted an integrated part of caritative care in this particular era. In study II, the search continues within the context of modern Finnish hospice care with the help of a qualitative interview study, researching the symbolic meanings patients created from the encounters with works of visual art of their choosing (donated oil paintings and water colors by Finnish artists). The research methodology is inspired by Gadamer’s hermeneutical esthetics, and, in addition, by more recent theories of visual arts. The results of the present research show that the visual arts within the context of caring has potential on both an environmentally esthetic level, as well as on a deeper symbolic and individual level. In the medieval monastery caring context the decorative signifi cation of the paintings of the altarpiece coincides with spiritual and healing purposes. In the current hospice context the works of visual arts in the patient’s room can compose a decorative design, which adds to the creation of an esthetic atmosphere in compliance with the patient’s personality. On a deeper level of reception, the observer’s insight is activated to become a transcending movement beyond the actual room and the boundaries of real time. On visits to the world of the image, memorable events are replayed from the past and even the future is faced by the receiver. In an existential situation in life the human being searches for the answers to the questions of suffering. When threats of existential loss occur, images offer remedial forms on a symbolical level. They can show the connection to the healing of life or demonstrate a cohesive form of restored health. When life diminishes and pales through illness, the symbolic world of the picture answers the gaze of the suffering individual with shining violets. The blooming and glowing fl owers give vitality and confi rm the person’s dignity when life is withering away. When agony and insecurity draws near, the observer is invited for a visit to a landscape of a picture, which expands the walls of the hospital room toward the safety and protection of home. When life is threatened by perishableness, the world of the image shows the eternal rebirth of nature. The experience of being a part of a greater whole paves the way out of isolation of suffering. In the medieval caring context, the sacred image formed a collective and healing Symbolon, which made the invisible visible. In the modern encounters with images in the caring context, it was the nature themes that opened the door to the secret room in the depths of the heart. Even though the creation of meaning in an encounter with the works of art is dependent upon the epoch, social values, context and the type of images, the symbolic form of an image, understood as a remedial and corrective form, at a general level, can display a healing and hopeful order in the chaos of suffering.