Det vårdande samtalet

Syftet med studien är att utgående från ett vårdvetenskapligt perspektiv utveckla en teori för det vårdande samtalet, speciellt som det gestaltar sig i den psykiatriska vårdkontexten. Avsikten är primärt att tillföra den kliniska vårdvetenskapen kunskaper om hur samtal mellan vårdare och patienter kan lindra lidande. Studien tar sin utgångspunkt i ett vårdvetenskapligt perspektiv som har sina rötter i Katie Erikssons caritativa vårdteori. Den metodologiska ansatsen är hermeneutisk. Forskningen har genomförts i form av fem delstudier som publicerats i internationella vetenskapliga tidskrifter. Metoderna som använts är: 1) en fenomenologisk hermeneutisk ansats för att beskriva det vårdande samtalet som det skildras av sjuksköterskor och patienter i intervjuer, 2) kvalitativ forskningssyntes av studier rörande begreppen närvaro, beröring och lyssnande, 3) kvalitativ forskningssyntes av studier rörande begreppen narrativer, berättelser, mening och förståelse, 4) en hermeneutisk ansats inspirerad av Paul Ricoeurs hermeneutik för att undersöka hur psykiatriska patienter i samtal med vårdare berättar om lidande, 5) en hermeneutisk analys av de etiska fundamenten för ett vårdande samtal i ljuset av Paul Ricoeurs etik. Resultaten från de fem delstudierna formar utgångspunkten för en teori för hur ett vårdande samtal kan tolkas. Teorin består av tre aspekter, den relationella, den narrativa, och den etiska, vilka undersökts i delstudierna. I den relationella aspekten kan vårdaren genom att lyssna, beröra och vara med-varande skapa en närvaro. Genom vårdarens gåva av sin närvaro, d v s att vara tillgänglig och till förfogande med hela sitt väsen, visas möjligheten till ett möte med patienten utan roller och inlärda repliker. När patienten kan besvara denna gåva med en inbjudan att dela något av sin värld, skapas en förbindelse i vilken patienten kan dela sitt lidande och sin värld med vårdaren. Den narrativa aspekten gestaltas i samtalet som patientens berättelse om sitt lidande. Lidandeberättelsen tar sin början i den fasad som patienten skyddar sig mot lidande och skam med. Frågan om varför patienten lider banar vägen både för en ny förståelse av fasaden och också för upplevelsen av en vändpunkt när fasadens skydd överges, vilket leder till en upplevelse av mening-i-lidandet. Artikuleringen av berättelsens poäng, mening-med-lidandet innebär dels en ny tolkning och förståelse för de förhållanden som rådde vid berättelsens början, dels de nya preferenser för hur patienten vill leva sitt liv som vuxit fram. Den etiska aspekten gestaltas i en relation som på grund av patientens lidande och vårdarens medlidande är asymmetrisk, men omfattar en ömsesidig respekt. Genom caritas skapar vårdaren ett utrymme där patienten kan (åter)upprätta sin självaktning, autonomi och sitt ansvar och därmed skapa möjligheter för ett gott liv.

The aim of the study is to develop, from a caring science perspective, a theory for the caring conversation, especially as it takes place in psychiatric care. The intention is to develop knowledge in the field of clinical caring science about how conversations between nurses and patients can alleviate suffering. The study takes its point of departure in a caring science perspective. This perspective is rooted in K. Eriksson’s caritative theory. The methodological approach is hermeneutic. The research is implemented in the form of five studies, which are published in peer reviewed journals. The methods used are 1) a hermeneutic phenomenological approach to describe the caring conversation as it is depicted by patients and nurses in interviews, 2) an interpretative research synthesis of the concepts presence, touch and listening, 3)an interpretative research synthesis of the concepts narrative, story, meaning and understanding, 4) a hermeneutic approach inspired by Paul Ricoeur to examine how psychiatric patients’ in conversations with nurses narrate their experience of suffering, and 5) a hermeneutic analysis of the ethical foundation of a caring conversation in the light of Paul Ricoeur’s ethics. The findings arrived at in the five studies form the basis for a theory of how a caring conversation can be interpreted. The theory consists of three aspects of a caring conversation - the relational, the narrative, and the ethical - which are investigated in the studies. In the relational aspect the nurse can create a presence by listening, touch and being-with the patient. This is a gift of self to the patient, which paves the way for an encounter without roles or learned retorts. When the patient can answer this gift with an invitation, a connection is created in which the patient can share his/her world with the nurse. The narrative aspect in the conversation is shaped by the patient’s narrative about suffering. The narrative starts with the story about the façade by which the patient protects him/her self from suffering and shame. The question why the patient suffers paves the way for a new understanding of the façade and an experience of a turningpoint at which the shelter of the façade is abandoned, which in turn creates an experience of meaning-in-suffering. The articulation of a point or lesson to be learned, the meaning-of-suffering, shapes a new interpretation and understanding of the circumstances at the beginning of the narrative as well as new preferences of how the patient wants to live his/her life. The ethical aspect is formed in a relation which is asymmetrical due to the passivity associated with the patient’s suffering. This asymmetry is potentially unethical if not balanced with reciprocity. Through caritas, the nurse creates a space for the patient to restore his/her self-esteem, autonomy and responsibility and thereby to create the necessary prerequisites for a good life.