Curriculum innovation in teacher education : exploring conceptions among Tanzanian teacher educators

The focus of the study is to understand curriculum innovation from the perspective of Tanzanian teacher educators. It is argued that the deterioration of quality of education in schools is partly to be attributed to the way in which teachers are educated. Curriculum innovation is considered as an essential strategy for bringing about improvement in teacher education. Therefore, in 2000 a new curriculum was introduced; however, right from the inception the curriculum was criticised by teacher educators. The overall aim of the study is to investigate teacher educators’ conceptions of curriculum innovation. In the theoretical framework the main focus is on discussion about different curriculum approaches for teacher education and innovation. In order to achieve the aim of the study, a phenomenographic approach is employed. This approach is used in order to identify similarities and variation in educators’ conceptions of curriculum innovation. The empirical basis of the study consists of interviews with thirty teacher educators working in eight teachers’ colleges situated in various parts of Tanzania. The findings, in brief, reveal variation in teacher educators’ conceptions of the dominant domains of innovation. Two broad conceptions of teaching with six aspects are identified. Conceptions of educational studies are presented in four broad categories of description with four aspects. Similarly, in methodology subjects two conceptions are described with four aspects. On the integration of subject matter studies and subject methods, two broad conceptions are presented with six aspects. Conceptions of textbook prescription policy are characterised in two broad categories of description with four aspects. With the use of modules two broad conceptions are identified with six aspects. In addition, the study identifies four broad conceptions of future curriculum approaches with eight aspects. Looking across the categories of description, the results indicate that educators cope with innovation individually. Three character types of teacher educators are presented: loyal, creative and critical. Furthermore, four types of phenomena suggesting critical areas about teacher educators’ conceptions of innovation are described: educators’ prior educational background, technical factors, student teachers’ factors and shifting from teaching to learning. On the whole, educators express a number of frame factors in the process of change towards the aim of curriculum innovation. This indicates that the new curriculum (2000) is not implemented as intended by curriculum developers. Constraints to the implementation are presented and discussed in detail. From these findings, two models of educators’ stance towards curriculum innovation are presented and can be used as a framework for planning successful curriculum innovations and analysing practice in teachers’ colleges.

Fokus för studien är att fördjupa förståelsen för förnyelsearbetet av läroplaner utifrån tanzaniska lärarutbildares perspektiv. Argument har framförts om att en försämring av utbildningens kvalitet till en del är knuten till den utbildning lärarutbildare har genomgått. Förnyelse av läroplanen betraktas som en väsentlig strategi för att förbättra lärarutbildningens kvalitet. Därför introducerades år 2000 en ny läroplan som emellertid omedelbart utsattes för lärarutbildares kritik. Studiens övergripande syfte är att undersöka lärarutbildares uppfattning av läroplansförnyelse. I den teoretiska referensramen läggs huvuduppmärksamheten vid en diskussion om olika ansatser rörande läroplaner för lärarutbildning. För att uppnå syftet tillämpas en fenomenografisk ansats. Ansatsen används för att identifiera variationer i lärarutbildares uppfattning av läroplansförnyelse. Den empiriska delen av undersökningen består av intervjuer som gjorts med trettio lärarutbildare som arbetar vid åtta olika lärarutbildningsenheter i olika delar av Tanzania. I stort visar resultaten variationer i lärarutbildares uppfattningar av karakteristiska områden av förnyelse. Två s.k. vida koncept om undervisning med tillhörande sex aspekter har identifierats. Uppfattningar av pedagogiska studier har presenterats i fyra omfattande beskrivningskategorier med fyra aspekter. Integrationen mellan ämnesstudier och ämnesanknutna undervisningsformer (subject methods) har identifierats i två vida koncept med sex aspekter. Uppfattningar av den policy som föreskriver användningen av läroböcker har karakteriserats i två omfattande beskrivningskategorier med fyra aspekter. Användningen av s.k. moduler har identifierats inom två vida koncept med sammanlagt sex aspekter. Ytterligare identifierar studien fyra vida koncept med åtta olika aspekter som rör framtida läroplansansatser. Vänds perspektivet så att beskrivningskategorierna granskas ur ett tvärsnitt indikerar resultaten att lärarutbildarna i huvudsak hanterar förnyelsen individuellt. Tre individrelaterade typer av lärarutbildare har karakteriserats: den lojala, den kreativa och den kritiska. Vidare har fyra företeelsetyper beskrivits som fångar in kritiska områden av lärarutbildarnas uppfattningar av förnyelse: utbildarnas tidigare pedagogiska bakgrund, tekniska faktorer, faktorer relaterade till lärarstuderande och förskjutningen från undervisning i riktning mot lärande. Sammantaget uttrycker lärarutbildarna ett antal ramfaktorer som begränsar möjligheterna till förnyelse. Detta betyder att den nya läroplanen (2000) inte implementerats såsom avsikten varit. Motståndet mot förändringar diskuteras ingående. Utgående från resultaten presenteras två modeller som visar lärarutbildarnas förhållningssätt till förnyelsen. Modellerna kan brukas som en ram för en framgångsrik planering av läroplansförnyelse och för att analysera praktiken i lärarkollegier.