Europeiska eftertankar : folken och ideologisk geografi i den napoleonska historieskrivningen på S:t Helena 1815–1821

Under sjöfärden till S:t Helena och livet i exil konstaterade Napoleon Bonaparte tillsammans med sina franska följeslagare att de hade ett förflutet utan like att ta ställning till och som omvärlden skulle komma att bedöma enligt eget gottfinnande om den inte upplystes om de verkliga förhållandena: “Nåväl! Vi skall skriva våra memoarer...” De hågkomster som förmedlades via dikteringar och dagliga samtal skulle med tiden komma att utgöra kärnan i den fallne kejsarens massiva propaganda för att ännu en gång försöka styra utvecklingen i en pronapoleonsk riktning. I fångenskapen skildrar och förklarar han sin förda politik. Han avslöjar också de vittomfattande planer han hade haft för Frankrike och Europa, planer som i och med nederlaget i Waterloo aldrig hade förverkligats. Vad Napoleons planer egentligen innefattade har Barbro Juselius-Rosse i föreliggande studie tagit upp till diskussion emedan rösten från S:t Helena har givit upphov till de mest skilda tolkningar. Samtidigt kan man i det napoleonska budskapet se en central men fram till dags dato i hög grad förbisedd länk i Europatankens historia.