Deutschland, Deutschland über alles : Tysk föreningsverksamhet i Finland och Sverige 1910-1950

The voluntary associations dealt with in this dissertation were ethnic clubs and societies promoting the interests of German immigrants in Finland and Sweden. The associations were founded at the end of the 19th century as well as at the beginning of the 20th century during a time in which migration was high, the civil society grew rapidly and nationalism flourished. The work includes over 70 different associations in Finland and Sweden with a number of members ranging from ten to at most 2, 500. The largest and most important associations were situated in Helsinki and Stockholm where also most of the German immigrants lived. The main aim of this work is to explore to what extent and how the changes in government in Germany during 1910 to 1950 were reflected in the structures and participants, financial resources and meeting places, networks and activities of the German associations in Finland and Sweden. The study also deals with how a collective German national identity was created within the German associations. The period between 1910 and 1950 has been described by Hobsbawm as the apogee of nationalism. Nationalism and transnationalism are therefore key elements in the work. Additionally the research deals with theories about associations, networking and identity. The analysis is mostly based on minutes of meetings, descriptions of festivities, annual reports and historical outlines about the associations. Archival sources from the German legations, the German Foreign Office, and Finnish and Swedish officials such as the police and the Foreign Offices are also used. The study shows that the collective national identity in the associations during the Weimar Republic mostly went back to the time of the Wilhelmine Empire. It is argued that this fact, the cultural propaganda and the aims of the Weimar Republic to strengthen the contacts between Germany and the German associations abroad, and the role of the German legations and envoys finally helped the small groups of NSDAP to infiltrate, systematically coordinate and finally centralize the German associational life in Finland and Sweden. The Gleichschaltung did not go as smoothly as the party wanted, though. There was a small but consistent opposition that continued to exist in Finland until 1941 and in Sweden until 1945. The collective national identity was displayed much more in Sweden than in Finland, where the associations kept a lower profile. The reasons for the profile differences can be found in the smaller number of German immigrants in Finland and the greater German propaganda in Sweden, but also in the Finnish association act from 1919 and the changes in it during the 1920s and 1930s. Finally, the research shows how the loss of two world wars influenced the associations. It argues that 1918 made the German associations more vulnerable to influence from Germany, whereas 1945 brought the associational life back to where it once started as welfare, recreational and school associations.

Under 1900-talets första hälft fanns det ett sjuttiotal tyska föreningar i Finland och Sverige. Dylika etniska föreningar hade uppstått vid sekelskiftet 1900 runt omkring i världen som en följd av nationalismens genombrott, den ökade migrationen och föreningsväsendets expansion. Föreningarna bildades av immigranter som i främsta hand ville bevara sin identitet, språk och kultur i ett för dem främmande land. I avhandlingen Deutschland, Deutschland über alles. Tysk föreningsverksamhet i Finland och Sverige 1910 1950.granskas hur den politiska utvecklingen i Tyskland speglade sig i tysk föreningsverksamhet i Finland och Sverige under åren 1910 till 1950, det vill säga under en period då Tyskland styrdes av fyra helt olika regimer. Den transnationella frågeställningen kompletteras med en jämförande aspekt. Det faktum att både Finland och Sverige hade nära kontakter till Tyskland under den undersökta tidsperioden tillför ett intressant moment till undersökningen. Avhandlingen tangerar också starkt finsk och svensk utrikes-, utlännings- och föreningspolitik. Arbetet koncentreras till de två huvudstäderna Helsingfors och Stockholm där de flesta tyska föreningarna var verksamma, men beaktar också övriga orter i Finland och Sverige. Undersökningen är tematiskt uppbyggd och behandlar allt från föreningarnas strukturer och ekonomi till deras verksamhet och nätverk. Slutligen berörs hur den tyska nationella identiteten konstruerades inom de tyska föreningarna via användandet av flaggor, sånger och festligheter samt genom att hylla statsöverhuvud. Tyska föreningar definieras i arbetet som frivilligföreningar som riktade sig till tyska medborgare eller personer av tysk härstamning. Medlemsantalet i de tyska föreningarna låg mellan ett tio- och några hundratal. Under 1930-talet räknade universalföreningarna i huvudstäderna upp till 1000 respektive 2000 medlemmar. I arbetet visas hur de tyska föreningarna långt efter 1918 anknöt till det kejserliga Tyskland både när det gällde symboler, nätverk och verksamhet. Medlemmarna var till majoriteten tysknationella och hade därmed svårt att anpassa sig till Weimarrepubliken. Arbetet behandlar också NSDAP:s försök att efter 1935 likrikta den tyska föreningsverksamheten genom att införa arierparagrafer och tyska ledarprinciper. Från att ha varit små föreningar med en verksamhet som främst riktade in sig på välgörenhet och socialt umgänge övergick de tyska föreningarna under 1920- och 1930-talen allt mera till nya verksamhetsformer som starkare knöt dem till Tyskland. Slutet på andra världskriget ledde till att föreningarna återgick till den verksamhetsmodell som de hade haft före 1914 och som främst baserade sig på skol- och välgörenhetsfrågor och ett socialt umgänge.