Rättsekonomisk analys av revisors skadeståndsansvar i Norden

Revisorn utför ekonomisk kontroll inom sitt uppdrag. Ett vållande av ekonomisk skada när revisorn utför uppdraget innebär att han kan åläggas skadeståndsansvar. På senare tid har revisors vållande vid ekonomisk kontroll prövats av de högsta rättsinstanserna i de nordiska länderna. De högsta rättsinstanserna tenderar att gå långt i sina bedömningar om revisors vållande av ekonomisk skada. De ställer ofta aktsamhetskravet högt då de ålägger revisorerna skadeståndsansvar. I avhandlingen testas revisors skadeståndsansvar enligt en i undersökningen uppbyggd ekonomisk modell. Målsättningen är att vållanderegeln skall leda till ekonomisk effektivitet. Ekonomisk effektivitet prövas genom att en ekonomisk avvägning mellan nyttan och kostnaden med att företa skadeförebyggande åtgärder görs. I den ekonomiska analysen beskrivs revisors vållande i termer av revisors bristande omsorg, medan revisors grova vållande beskrivs som uppenbar försummelse. För undersökningen utgör det nordiska rättsfallsmaterialet ett material där strukturen är likadan, vilket gör det möjligt att pröva ekonomisk effektivitet. Resultatet av den ekonomiska analysen visar att ersättning för förmögenhetsskador inte skall utgöra den egentliga målsättningen. För att kunna begränsa omfattningen av revisors ersättningsansvar så att det ur en samhällsekonomisk synvinkel är ekonomiskt effektivt, bör det formuleras en snäv bedömningsgrund för revisors bristande omsorg. Den ekonomiska analysen påvisar att revisorerna vid bristande omsorg bör åläggas ett administrativt ansvar i form av disciplinära åtgärder. Revisorer skall åläggas skadeståndsansvar endast vid uppenbar försummelse. Genom uppenbar försummelse underlåter revisorerna att förebygga uppenbar förutsebar skada och åsidosätter sitt professionsansvar på ett medvetet sätt.