Konstruktioner i interaktion. : de e som resurs i samtal

This study concerns the most common word pair in spoken Swedish, de e (it is, third person pronoun + copula-verb in present tense). The aim of the study is twofold, with an empirical aim and a theoretical aim. The empirical aim is to investigate if and how the string de e can be understood and described as a construction in its own right with characteristics that distinguishes it from other structures and resources in spoken Swedish. The theoretical aim is to test how two different linguistic theories and methods, interactional linguistics and construction grammar, can be combined and used to describe and explain patterns in languaging that traditional grammar does take into account. The empirical analysis is done within the interactional linguistic framework with sequence analyses of excerpts from authentic conversation data. The data consists of approximately ten hours of recorded conversation from Finland and Sweden. The sequence analysis suggests that the string de e really is used as a resource in its own right. In most cases, the string is also used in ways consistent with abstract grammatical patterns described by traditional grammar. Nevertheless, there are instances where de e is used in ways not described before: with numerals and infinitive phrases as complements, without any complements at all and together with certain complements (bra, de) in idiomatic ways. Furthermore, in the instances where de e is used according to known grammatical patterns the function of the particular string de e is clearly contextually specific and in various ways linked to the micro-context in which it is used. A new model is suggested for understanding and concluding the results from the sequence analyses. It consists of two different types of constructions grammatical and interactional. The grammatical constructions show how the string is used in eleven structurally different ways. The interactional constructions show seven different sequential positions and functions in which the string occurs. The two types of constructions are also linked to each other as potentials. This is a new way to describe how interactants use and responds to a concrete string like de e in conversation.

Avhandlingen handlar om den vanligaste tvåordskombinationen i talad svenska, nämligen "de e". Syftet med studien är dubbelt. Det empiriska syftet är att analysera om och hur "de e" används som resurs i samtal på svenska. Det teoretiska syftet är att testa och diskutera hur två olika teoretiska modeller kan kombineras och användas för att beskriva mönster i samtal och språkande vilka traditionell grammatik inte fångar in. De teoretiska modellerna är den interaktionella lingvistiken och konstruktionsgrammatiken. Utmärkande för den interaktionella lingvistiken är att den intresserar sig för det autentiska samtalet och mönster som kan iakttas i det, medan konstruktionsgrammatiken bygger på tanken att vilka språkliga enheter som helst kan hanteras och förstås som konstruktioner. Väsentligt är också att man i den konstruktionsgrammatiska modellen inkluderar alla sådana särdrag (form, syntax, semantik, pragmatik...) som kan anses relevanta för att särskilja en konstruktion från en annan. Resultaten jag presenterar bygger på en näranalys, så kallad sekvensanalys, av samtalsutdrag. Materialet består av drygt tio timmar inspelade samtal från Finland och Sverige. Det handlar om samtal mellan vänner och på arbetsplatsen, om mötessamtal och om medierade samtal. Alla samtal är autentiska i den bemärkelsen att de inte är konstruerade och arrangerade bara för att de ska spelas in och analyseras. Sekvensanalysen visar att strängen "de e" verkligen används som en enhet för sig. I många fall hanteras strängen i samtalsmaterialet på sätt som motsvarar de mer abstrakta mönster den traditionella grammatiken beskriver. Men utöver det förekommer också användningar som inte finns belagda och beskrivna i tidigare litteratur. Det förefaller exempelvis som om strängen "de e" har en viktig funktion inte bara som del av grammatiskt fullbordade satser, utan också som signal om att någon vill ha turen. Detta tyder de många beläggen i början av en tur på. I början av en ny talares tur används dessutom strängen ofta utan att den fullbordas grammatiskt. Till saken hör att talare som försöker få turen genom att yttra ett tydligt "de e" i mitt material i regel också får turen. Analysen visar vidare att användningen av strängen både är kontextberoende och kontextskapande. Å ena sidan skapar olika kontexter förväntningar på olika användningar av strängen, å den andra sidan skapar olika användningar förväntningar på hur talaren ska fortsätta. Då strängen används inne i en längre tur t.ex. handlar det utan undantag om att talaren specificerar, definierar eller ger ett omdöme om en referent omtalad tidigare i hans eller hennes tur. Som konklusion av sekvensanalysen föreslår jag en ny modell för hur man kan förstå och beskriva strängen "de e" som språklig resurs, som konstruktion. Tanken bakom modellen är att "de e" dels bygger på grammatiska konstruktioner, dels interaktionella konstruktioner. I modellen separeras dessa två från varandra, men är länkade till varandra sinsemellan som potentialer. Som grammatisk konstruktion med vissa särdrag kan "de e" unifiera med, eller funktionera som, en specifik interaktionell konstruktion. Analysen ger vid handen att det finns elva olika grammatiska konstruktioner och sju olika interaktionella konstruktioner. Det här är ett nytt sätt att förstå och beskriva hur en konkret ljudsträng, "de e" används som resurs i samtal. Till modellens fördelar hör att den entydigt specificerar resultaten av analysen, till dess nackdelar att formaliseringen eventuellt gör den svårtillgänglig för läsaren.