Poetics of Subjectivity : Existence and Expressivity in Simone de Beauvoir's Philosophy

In the last thirty years, primarily feminist scholars have drawn attention to and re-evaluated the philosophy of Simone de Beauvoir (1908 1986). Her philosophical practice has been described as non-systematic, and her literary writing has been viewed as part of her non-systematic mode of philosophising. This dissertation radically deepens the question concerning Beauvoir s philosophical motivations for turning to literature as a mode to express subjectivity. It explicates the central concepts of Beauvoir s philosophy of existence, which are subjectivity, ambiguity, paradox and temporality, and their background in the modern traditions of existential philosophy and phenomenology. It also clarifies Beauvoir s main reason to turn to literature in order to express subjectivity as both singular and universal: as a specific mode of communication, literature is able to make the universality of existence manifest in the concrete, singular and temporal texture of life. In addition, the thesis gives examples of how Beauvoir s literary works contribute to an understanding of the complexity of subjectivity. I use the expression poetics of subjectivity to refer to the systematic relation between Beauvoir s existential and phenomenological notion of subjectivity and her literary works, and to her articulations of a creative mode of using language, especially in the novel. The thesis is divided into five chapters, of which the first three investigate Beauvoir s philosophy of existence at the intersection of the modern traditions of thought that began with René Descartes and Søren Kierkegaard s intuitions about subjectivity. Chapter 1 interprets Beauvoir s notion of ambiguity, as compared to paradox, and argues that both determine her notion of existence. Chapters 2 and 3 investigate the phenomenological side of Beauvoir s philosophy through a study of her response to early French interpretations of transcendental subjectivity, especially in the works of Jean-Paul Sartre and Maurice Merleau-Ponty. My analysis shows that Edmund Husserl s distinction between different levels of subjective experience is central to Beauvoir s understanding of subjectivity and to the different ego concepts she uses. Chapter 4 is a study of Beauvoir s reflections on the expression of subjective thought, and, more specifically, her philosophical conceptions of the metaphysical novel and the autobiography as two modes of indirect communication. Chapter 5, finally, compares two modes of investigating concrete subjectivity; Beauvoir s conceptual study of femininity in Le deuxième sexe and her literary expression of subjectivity in the novel L Invitée. My analysis reveals and explicates Beauvoir s original contribution to a comprehensive understanding of the becoming and paradox of human existence: the fundamental insight that these phenomena are sexed, historically as well as imaginatively.

Under de senaste trettio åren har framförallt feministiska filosofer visat ett förnyat intresse för Simone de Beauvoirs (1908-1986) tänkande. Hennes filosofiska praktik har beskrivits som icke-systematisk och hennes litterära författarskap har betraktats som en del av hennes icke-systematiska sätt att bedriva filosofi. Den här avhandlingen fördjupar frågan rörande de Beauvoirs filosofiska motivation till att vända sig till litteraturen för att undersöka den mänskliga existensen. Avhandlingen belyser de centrala begreppen inom de Beauvoirs existensfilosofi, som är subjektivitet, tvetydighet, paradox och tidslighet, och deras bakgrund i de moderna existensfilosofiska och fenomenologiska traditionerna. Den redogör även för de Beauvoirs huvudsakliga skäl till att vända sig till skönlitteraturen för att uttrycka subjektivitetens problem: som en särskild sorts kommunikation har litteraturen förmågan att manifestera den mänskliga existensens allmängiltighet genom livets konkreta, enskilda och tidsliga struktur. Avhandlingen ger dessutom exempel på hur de Beauvoirs skönlitteratur bidrar till insikten om subjektivitetens komplexitet. Jag använder uttrycket subjektivitetens poetik för att hänvisa till den systematiska relationen mellan de Beauvoirs existensfilosofiska och fenomenologiska uppfattning om subjektivitet och hennes litterära verk, å ena sidan, och till hennes tankar om ett kreativt sätt att använda språket filosofiskt, särskilt i romanen. Avhandlingen är indelad i fem kapitel, varav de första tre undersöker hur de Beauvoirs existensfilosofi föds i mötet mellan de moderna tanketraditioner som tog sin början med René Descartes och Søren Kierkegaards idéer om subjektivitet. Kapitel 1 tolkar de Beauvoirs förståelse av tvetydighet, i jämförelse med paradox, och argumenterar för att båda begreppen är bestämmande för hennes uppfattning om den mänskliga existensen. Kapitel 2 och 3 undersöker den fenomenologiska sidan av de Beauvoirs filosofi genom en analys av hennes respons på tidiga franska tolkningar av transcendental subjektivitet, särskilt i Jean-Paul Sartres och Maurice Merleau-Pontys arbeten. Min analys visar att Edmund Husserls åtskillnad mellan olika nivåer av subjektiv erfarenhet är avgörande för de olika jag-begrepp de Beauvoir använder i sin egen nyanserade förståelse av den mänskliga existensen. Kapitel 4 är en studie av de Beauvoirs tankar kring det subjektiva tänkandets språkliga uttryck, och mer specifikt kring hennes filosofiska beskrivningar av romanen och självbiografin som två typer av indirekt kommunikation. Kapitel 5, slutligen, jämför två sätt att undersöka den konkret levda subjektiviteten; de Beauvoirs begreppsliga studie av kvinnlighet i Le deuxième sexe och hennes skönlitterära gestaltning i romanen L Invitée. Min analys tydliggör de Beauvoirs originella bidrag till en omfattande förståelse av den mänskliga existensens tillblivelse och paradox: den grundläggande insikten att dessa fenomen är könskodade, historiskt såväl som imaginärt.