En förutbestämd sanning : Barnamord och delaktighet i 1700-talets Finland belysta genom kön, kropp och social kontroll

The study analyses the prevention or endorsing of the crime of infanticide in Finland 1702 1807, rather than the result. Also the impacts of the female body, biology of childbirth and experiences of pregnancy are examined, together with insights from modern medical research. Circumstances are reconstructed by a critical reading of judicial records on all levels of the judicial system. In all 269 cases of infanticide and 142 accessory crimes within the jurisdiction of the Turku court of appeal are studied, with particular focus on exceptionally well recorded cases of 83 accused women and 41 women and men accused of being party to the crime. Secondary sources are medical and jurisprudential writings, the public debate on infanticide, broadsheets and letters asking the King for pardon. Infanticide was considered murder by law. Unmarried women were predetermined as the main culprits. Nevertheless, deliberate infanticides were rare and committed mostly in accomplice. The majority of the infanticides studied were cases where inexperienced and unmarried women accidentally had given birth alone and usually to a dead child. Unaware that the pain they were experiencing was in fact a labour, the accused women instinctively sought solitude to push out the child. Some misunderstood the birth as an urgent need to defecate. The unexpected delivery ended in hiding the baby without remorse. This crime was promoted by several factors in Finnish rural culture, amongst others that also married women hid their pregnancy. The immediate household members did not necessarily know about the childbirth and failed to help the woman. This typical pattern in most cases of infanticide in 18th century Finland is also recorded in modern cases of unknown pregnancies. Fear of accountability prevented witnesses testifying to the actual course of events. The truth remained elusive. With only a few exceptions, the women were sentenced to death or imprisonment. The majority of those accused of accomplice were acquitted. However, too harsh sentences for accidents affected the reporting of the crime. Criminal politics failed to curtail infanticide as the crime was unsatisfactorily addressed by law, society and the judicial system.

Varje år dör något nyfött spädbarn som fötts utan omgivningens kunskap. Barnadråp förr kallat barnamord granskas nu i Finland i en doktorsavhandling om 1700-talet. Gärningen studeras utgående från 269 barnamordsfall och 142 delaktighetsbrott inom Åbo hovrätts jurisdiktion. Av dem har 83 ovanligt detaljerade och delvis exceptionella fall analyserats ingående med stöd av modern medicinsk forskning. Andra källor är samtida läkares och rättslärdas skrifter, debattskrifter, skillingtryck, besvär och nådeansökningar. Undersökningens forskningsperspektiv och metod är nya. Tidigare forskning har fokuserat på barnamörderskorna. Brottet har setts som ett uttryck för samhällets negativa syn på utomäktenskapliga förbindelser, ogifta mödrar och oäkta barn. I Finland riskerade kvinnor bli barnamörderskor uttryckligen för att de följde normerna om parbildning, graviditet och förlossningar. Förlossningen eller andras delaktighet avgjorde saken. Majoriteten av barnamordsbrotten var omedvetna. Förstfödande barnamörderskor begrep inte att de födde barn och sökte instinktivt kriminaliserad avskildhet vid krystningsskedet. En del trodde att de skulle tömma tarmen och födde barnet på toaletten. Efter den oförväntade förlossningen gömdes barnen i tron att de var dödfödda. Mönstret var detsamma i det förmoderna Västeuropa. Det finns också belagt i modern medicinsk forskning om omedvetna graviditeter. Oöverlagda dråp och barnkvävningar var mindre vanliga. De förra begicks av kvinnor som i modern tid skulle diagnostiseras med ADHD-syndrom, de senare för att ingen hjälpte kvinnan vid förlossningen som nästan skedde inför ögonen på dem. Barnskriket kunde då få kvinnan att instinktivt tillgripa våld, ett fenomen som förekommer i det moderna Shaken baby syndromet. En grundliggande förklaring är att social kontroll av kvinnokroppar var omöjlig under 1700-talet. Också gifta kvinnor dolde sin graviditet, ibland också förlossningen. Det existerade ett gap mellan agrar verklighet och lagstiftarnas föreställningar. Rättsväsendet var bundet av sin tids kunskaper, lagar och kontraproduktiva kriminalpolitik. Endast fem barnamörderskor frikändes. Majoriteten av de medskyldiga undslapp straff. Ogifta tjänstepigor var lättast att ange utan skrupler och dominerade bland barnamörderskorna. Rättvisa skipades inte. Orsakerna blev dolda och brottet gick inte att stävja.