Genetic risk score analysis indicates migraine with and without comorbid depression are genetically different disorders

Migraine and major depressive disorder (MDD) are comorbid, moderately heritable and to some extent influenced by the same genes. In a previous paper, we suggested the possibility of causality (one trait causing the other) underlying this comorbidity. We present a new application of polygenic (genetic risk) score analysis to investigate the mechanisms underlying the genetic overlap of migraine and MDD. Genetic risk scores were constructed based on data from two discovery samples in which genome-wide association analyses (GWA) were performed for migraine and MDD, respectively. The Australian Twin Migraine GWA study (N = 6,350) included 2,825 migraine cases and 3,525 controls, 805 of whom met the diagnostic criteria for MDD. The RADIANT GWA study (N = 3,230) included 1,636 MDD cases and 1,594 controls. Genetic risk scores for migraine and for MDD were used to predict pure and comorbid forms of migraine and MDD in an independent Dutch target sample (NTR-NESDA, N = 2,966), which included 1,476 MDD cases and 1,058 migraine cases (723 of these individuals had both disorders concurrently). The observed patterns of prediction suggest that the 'pure' forms of migraine and MDD are genetically distinct disorders. The subgroup of individuals with comorbid MDD and migraine were genetically most similar to MDD patients. These results indicate that in at least a subset of migraine patients with MDD, migraine may be a symptom or consequence of MDD. © 2013 Springer-Verlag Berlin Heidelberg.

Risedronate in adults with osteogenesis imperfecta type I: Increased bone mineral density and decreased bone turnover, but high fracture rate persists

Summary Bisphosphonates can increase bone mineral density (BMD) in children with osteogenesis imperfecta (OI). In this study of adults with OI type I, risedronate increased BMD at lumbar spine (but not total hip) and decreased bone turnover. However, the fracture rate in these patients remained high. Introduction Intravenous bisphosphonates given to children with OI can increase BMD and reduce fracture incidence. Oral and/or intravenous bisphosphonates may have similar effects in adults with OI. We completed an observational study of the effect of risedronate in adults with OI type I. Methods Thirty-two adults (mean age, 39 years) with OI type I were treated with risedronate (total dose, 35 mg weekly) for 24 months. Primary outcome measures were BMD changes at lumbar spine (LS) and total hip (TH). Secondary outcome measures were fracture incidence, bone pain, and change in bone turnover markers (serum procollagen type I aminopropeptide (P1NP) and bone ALP). A meta-analysis of published studies of oral bisphosphonates in adults and children with OI was performed. Results Twenty-seven participants (ten males and seventeen females) completed the study. BMD increased at LS by 3.9% (0.815 vs. 0.846 g/cm 2, p=0.007; mean Z-score, -1.93 vs. -1.58, p=0.002), with no significant change at TH. P1NP fell by 37% (p=0.00041), with no significant change in bone ALP (p=0.15). Bone pain did not change significantly (p=0.6). Fracture incidence remained high, with 25 clinical fractures and 10 major fractures in fourteen participants (0.18 major fractures per person per year), with historical data of 0.12 fractures per person per year. The meta-analysis did not demonstrate a significant difference in fracture incidence in patients with OI treated with oral bisphosphonates. Conclusions Risedronate in adults with OI type I results in modest but significant increases in BMD at LS, and decreased bone turnover. However, this may be insufficient to make a clinically significant difference to fracture incidence.

The non-literary Latin letters. A study of their syntax and pragmatics

This dissertation studies the language of Latin letters that were written in Egypt and Vindolanda (in northern Britain) during the period 1st century BC 3rd century AD on papyri, ostraca, and wooden tablets. The majority of the texts is, in one way or another, connected with the Roman army. The focus of the study is on syntax and pragmatics. Besides traditional philological methods, modern syntactic theory is used as well, especially in the pragmatic analysis. The study begins with a critical survey of certain concepts that are current in the research on the Latin language, most importantly the concept of vulgar Latin , which, it is argued, seems to be used as an abstract noun for variation and change in Latin . Further, it is necessary to treat even the non-literary material primarily as written texts and not as straightforward reflections of spoken language. An examination of letter phraseology shows that there is considerable variation between the two major geographical areas of provenance. Latin letter writing in Egypt was influenced by Greek. The study highlights the importance of seeing the letters as a text type, with recurring phraseological elements appearing in the body text as well. It is argued that recognising these elements is essential for the correct analysis of the syntax. Three areas of syntax are discussed in detail: sentence connection (mainly parataxis), syntactically incoherent structures and word order (the order of the object and the verb). For certain types of sentence connection we may plausibly posit an origin in spoken Latin, but for many other linguistic phenomena attested in this material the issue of spoken Latin is anything but simple. Concerning the study of historical syntax, the letters offer information about the changing status of the accusative case. Incoherent structures may reflect contaminations in spoken language but usually the reason for them is the inability of the writer to put his thoughts into writing, especially when there is something more complicated to be expressed. Many incoherent expressions reflect the need to start the predication with a thematic constituent. Latin word order is seen as resulting from an interaction of syntactic and pragmatic factors. The preference for an order where the topic is placed sentence-initially can be seen in word order more generally as well. Furthermore, there appears a difference between Egypt and Vindolanda. The letters from Vindolanda show the order O(bject) V(erb) clearly more often than the letters from Egypt. Interestingly, this difference correlates with another, namely the use of the anaphoric pronoun is. This is an interesting observation in view of the fact that both of these are traditional Latin features, as opposed to those that foreshadow the Romance development (VO order and use of the anaphoric ille). However, it is difficult to say whether this is an indication of social or regional variation.

Konstruktioner och valens : Verbfraser med åt i ett jämförande perspektiv

Det har knappast undgått någon som är språkligt medveten att finlandssvenskan och sverigesvenskan skiljer sig åt till vissa delar. Olikheterna återfinns på olika språkliga nivåer. Mest kända och omskrivna är de lexikologiska skillnaderna, dvs. skillnaderna på ordplanet. Betydligt mindre uppmärksamhet har ägnats syntaktiska skillnader, dvs. skillnader i hur satser och meningar byggs upp. För att öka kunskapen om finlandssvensk syntax initierade Språkvetenskapliga nämnden vid Svenska litteratursällskapet i Finland projektet Svenskan i Finland – syntaktiska drag i ett jämförande perspektiv, som pågick åren 2004–2006. Min avhandling har kommit till inom ramen för det projektet. Prepositionerna (t.ex. av, i, på, för, till, åt osv.) är så kallade funktionsord som har till uppgift att binda samman de mer betydelsetunga orden till satser och meningar. Den finlandssvenska prepositionsanvändningen skiljer sig i viss mån från den sverigesvenska, och ”åt” är en av de prepositioner som ofta lyfts fram som exempel. Finlandssvenskarna säger t.ex. ”han gav en bok åt Lena” i stället för ”han gav en bok till Lena” eller ”han gav Lena en bok”. De säger ”berätta något åt någon” (i stället för ”för”) och de säger ”ringa åt någon” i stället för ”ringa någon”. Ett huvudsyfte med min undersökning är att ta reda på hur pass stora skillnaderna är om man ser till samtliga belägg på ”åt” i ett material och inte bara till sådana som man fäster sig vid för att man vet att de avviker i finlandssvenskan. Undersökningen är korpusbaserad. Det betyder att jag letat efter alla belägg på kombinationer av verb och prepositionen ”åt” i rätt stora textmassor som finns tillgängliga i elektronisk form. Materialet ligger i Språkbanken i Finland och omfattar huvudsakligen tidningstext och skönlitteratur. Jag har använt mig av en textmassa på sammanlagt ungefär 40 miljoner löpande ord, drygt 23 miljoner finlandssvenska och drygt 19 miljoner sverigesvenska. Det materialet gav ca 20 000 åt-belägg att studera, och det visade sig något oväntat att ”åt” inte alls är vanligare i finlandssvenskan än i sverigesvenskan när det gäller skriftspråk, åtminstone inte i professionella skribenters språk. Om man kompenserar för att den finlandssvenska och den sverigesvenska korpusen inte är helt lika i fråga om genrefördelning och ålder, kommer man fram till i stort sett samma frekvens för ”åt” i båda korpusarna. För den närmare analysen av vilka mönster åt-beläggen uppvisar har jag först och främst utnyttjat konstruktionsgrammatik men också ramsemantik och valensteori. Konstruktionsgrammatiken är ingen enhetlig teori, men tanken om grammatiska konstruktioner är gemensam. Konstruktioner representerar allt från generella syntaktiska mönster till specifika mönster för språkliga enskildheter. Uppfattningen om vad som ska inbegripas i begreppet varierar, men definitionen av ”konstruktion” som ”par (eller konstellationer) av form och betydelse” är gemensam. ”Konstruktion” avser aldrig konkreta belägg i texter eller yttranden utan alltid det abstrakta mönstret bakom dessa. Och varje yttrande är resultatet av att en stor mängd konstruktioner samverkar. I min analys har jag utgått ifrån att beläggen med ”åt” kan återföras på olika konstruktioner eller mönster utifrån vad som är gemensamt för grupper av belägg. Jag har sett på vad åt-frasen i samverkan med verbet har för funktion i beläggen. En åt-fras är syntaktiskt en prepositionsfras och består av en preposition och en rektion. Exempelvis utgör ordparet ”åt skogen” en prepositionsfras där ”skogen” är rektion. Ur mitt material har jag kunnat abstrahera fram fem övergripande mönster där referenten för rektionen har olika så kallade semantiska roller. Åt-frasen kan i kombination med verbet ange mål eller riktmärke, som i t.ex. svänga åt höger, dra åt helvete, ta sig åt hjärtat, luta åt en seger för IFK. Den kan för det andra ange mottagare (t.ex. ge varsin kaka åt hundarna, bygga en bastu åt sina svärföräldrar, skaffa biljetter åt en kompis). För det tredje kan åt-frasen avse en referent som har nytta (eller skada) av en aktion (t.ex. klippa häcken åt grannen, ställa in digitalboxen åt sin moster). Åt-frasen kan slutligen avse den eller det som är föremål antingen för en kommunikationsaktion (vinka åt sin son, skratta åt eländet) eller en attityd eller känsla (glädja sig åt framgången). Utöver dessa huvudmönster finns det ett antal smärre grupper av belägg som bildar egna mönster, men de utgör sammanlagt under 3 % i bägge korpusarna. Inom grupperna kan undermönster urskiljas. I t.ex. mottagargruppen representerar ”ge varsin kaka åt hundarna” överföringskonstruktion, ”bygga en bastu åt sina svärföräldrar” produktionskonstruktion och ”skaffa biljetter åt en kompis” ombesörjningskonstruktion. Alla typer är gemensamma för bägge materialen, men andelen belägg som representerar de olika typerna skiljer sig betydligt. I det sverigesvenska materialet står t.ex. det mönster där åt-frasen avser mål eller riktmärke för en mycket större andel av beläggen än i finlandssvenskan. Också andelen belägg där åt-frasen avser någon som har nytta (eller skada) av en aktion är mycket högre i det sverigesvenska materialet. I det finlandssvenska materialet står i gengäld mottagarbeläggen för över 50 % av beläggen medan andelen i det sverigesvenska materialet är bara 30 %. Inom gruppen utgör belägg av produktions- och ombesörjningstyp dessutom en mindre andel i det finlandssvenska materialet än i det sverigesvenska. Dessa står till sin funktion nära den typ som avser den som har nytta av aktionen. De konkreta beläggen på överföring (ge varsin kaka åt hundarna) utgör en större andel i det finlandssvenska materialet än i det sverigesvenska (ca 8 % mot 3 %), men typiskt för båda materialen är hög kollokationsgrad (”kollokation” avser par eller grupper av ord som uppträder oftare tillsammans än de statiskt sett skulle göra vid helt slumpmässig förekomst). Största delen av mottagarbeläggen utgörs av fraser av typen ”ge arbete åt någon, ge eftertryck åt något, ge liv åt något; ägna tid åt något, ägna sitt liv åt något, ägna uppmärksamhet åt något”. De här slutsatserna gäller alltså skriftspråk. I talspråk ser fördelningen annorlunda ut. Typiskt för prepositionen ”åt” är överhuvudtaget hög kollokationsgrad. Det förefaller som om språkanvändarna har tydliga, färdiga mallar för var ”åt” kan komma in. Det enda mönster som verkar helt produktivt, i den meningen att elementen är i stort sett fritt kombinerbara, är kombinationer av verb och åt-fras där åt-frasen avser den som har nytta av något. Att någon utför något för någons räkning verkar överlag kunna uttryckas med prepositionen ”åt”: t.ex. ”tvätta bilen åt pappa, ringa efter en taxi åt kunden”. Till och med belägg av typen ”hon drömde åt honom att bli ordinarie adjunkt” förekommer i någon mån. Konstruktionen är produktiv i båda språkvarieteterna men uppenbart är att konstruktion med mottagare har tolkningsföreträde i vissa fall i finlandssvenskan: ”Filip skrev ett brev åt sin syster” tolkas av sverigesvenskar som att Filip skrev brevet för systerns räkning, medan finlandssvenskar överlag uppenbarligen tolkar det som att Filip skrev till sin syster, att systern var mottagare av brevet. Ungefär 20 % av alla belägg i båda materialen representerar fall där ”åt” utgör partikel. Verb och ”åt” är närmare förbundna med varandra än när ”åt” utgör normal preposition. Exempel på partikelbelägg är ”han kom inte åt strömbrytaren, det gick åt mängder med saft, landet får dra åt svångremmen, de roffade åt sig de bästa platserna”. Också partikelmaterialet ser på ett generellt plan väldigt lika ut i båda språkvarieteterna. Den största skillnaden uppvisar den reflexiva typen ”roffa åt sig”. Medan typen är mycket homogen i det sverigesvenska materialet är variationen större i det finlandsvenska. Dels uppträder fler verb i kombinationen (han köpte åt sig ett par jeans), dels vacklar ordföljden (han nappade åt sig ett paraply ~ han nappade ett paraply åt sig). Att ”åt” används mer i vissa funktioner i finlandsvenskan brukar förklaras med påverkan från finskans allativ (ändelsen -lle: hän antoi kirjan Astalle > hon gav en bok åt Asta). Allt tyder dock på att den finlandssvenska åt-användningen delvis är en relikt. I äldre sverigesvenska källor träffar man på ”åt” i sådana kontexter som numera är typiska för finlandsvenskan. Det finlandssvenska språkområdet ligger ute i periferin i relation till det språkliga centrum som förändringar sprider sig från (för svenskans del främst Stockholmstrakten) och typiskt för perifera områden är att de uppvisar ålderdomliga drag också när inga kontaktfenomen spelar in. Allativen kan naturligtvis ha bidragit till att bevara användningen av ”åt” i finlandssvenskan. Att det är just ”åt” som används” beror antagligen på att prepositionen har flest funktioner gemensamt med allativen rent kognitivt om man jämför med de betydligt mer frekventa prepositionerna ”till” och ”för”. Uppenbart är också att åt-användningen därtill lever sitt eget liv i finlandssvenskan. I vissa varieteter av finlandssvenska kan man t.ex. höra yttranden av typ ”alla fiskarna dog åt dom”. Som språklig enskildhet har det ingen finsk förebild med allativ. Yttrandet är ett exempel på töjning av en svensk konstruktion. Modell finns dels i det mönster där åt avser den som har nytta eller skada av något, dels i relationell användning av ”åt”: han är hantlangare åt Eriksson ~ han är Erikssons hantlangare. Vid språkkontakt är det överlag konstruktioner som har förebild i det låntagande språket som lånas in från det långivande språket, medan konstruktioner som saknar förebild är betydligt mindre benägna att vinna insteg.

Konstruktioner i interaktion. : de e som resurs i samtal

This study concerns the most common word pair in spoken Swedish, de e (it is, third person pronoun + copula-verb in present tense). The aim of the study is twofold, with an empirical aim and a theoretical aim. The empirical aim is to investigate if and how the string de e can be understood and described as a construction in its own right with characteristics that distinguishes it from other structures and resources in spoken Swedish. The theoretical aim is to test how two different linguistic theories and methods, interactional linguistics and construction grammar, can be combined and used to describe and explain patterns in languaging that traditional grammar does take into account. The empirical analysis is done within the interactional linguistic framework with sequence analyses of excerpts from authentic conversation data. The data consists of approximately ten hours of recorded conversation from Finland and Sweden. The sequence analysis suggests that the string de e really is used as a resource in its own right. In most cases, the string is also used in ways consistent with abstract grammatical patterns described by traditional grammar. Nevertheless, there are instances where de e is used in ways not described before: with numerals and infinitive phrases as complements, without any complements at all and together with certain complements (bra, de) in idiomatic ways. Furthermore, in the instances where de e is used according to known grammatical patterns the function of the particular string de e is clearly contextually specific and in various ways linked to the micro-context in which it is used. A new model is suggested for understanding and concluding the results from the sequence analyses. It consists of two different types of constructions grammatical and interactional. The grammatical constructions show how the string is used in eleven structurally different ways. The interactional constructions show seven different sequential positions and functions in which the string occurs. The two types of constructions are also linked to each other as potentials. This is a new way to describe how interactants use and responds to a concrete string like de e in conversation.

My Fair Lady på skandinaviska : En studie i funktionell sångöversättning

The dissertation presents a functional model for analysis of song translation. The model is developed on the basis of an examination of theatrical songs and a comparison of three translations: the songs of the Broadway musical My Fair Lady (Lerner and Loewe, 1956), made for the premiere productions (1959–1960) in Swedish, Danish, and Norwegian. The analysis explores the three challenges of a song translator: the fitting of a text to existing music, the consideration of a prospective sung performance, and the verbal approximation of the content of the source lyric. The theoretical foundation is based on a functional approach to translation studies (Christiane Nord) and a structuralist/semiotic analysis of a theatrical message (Ivo Osolsobě, building on Roman Jakobson). Thus, three functional levels in the fitting of a text to music are explored: first, a prosodic/phonetic format; secondly, a poetic/rhetoric format; and thirdly, semantic/reflexive values (verbalizing musical expression). Similarly, three functional levels in the textual connections to a prospective performance are explored: first, a presentational goal; secondly, the theatrical potential; and thirdly, dramaturgic values (for example dramatic information and linguistic register). The functionality of Broadway musical theatre songs is analyzed, and the song score of My Fair Lady, source and target lyrics, is studied, with an in-depth analysis of seven of the songs. The three translations were all considered very well-made and are used in productions of the musical to this day. The study finds that the song translators appear to have worked from an understanding of the presentational goal, designed their target texts on the prosodic and poetic shape of the music, and pursued the theatrical functionality of the song, not by copying, but by recreating connections to relevant contexts, partly independently of the source lyrics, using the resources of the target languages. Besides metaphrases (closest possible transfer), paraphrases and additions seem normally to be expected in song translation, but song translators may also follow highly individual strategies – for example, the Norwegian translator is consistently more verbally faithful than the Danish and Swedish translators. As a conclusion, it is suggested that although linguistic and cultural difference play a significant role, a translator’s solution must nevertheless be arrived at, and assessed, in relation to the song as a multimedial piece of material. As far as a song can be considered a theatrical message – singers representing the voice, person, and situation of the song – the descriptive model presented in the study is also applicable to the translation of other types of song.

The genetic association between personality and major depression or bipolar disorder. A polygenic score analysis using genome-wide association data

The relationship between major depressive disorder (MDD) and bipolar disorder (BD) remains controversial. Previous research has reported differences and similarities in risk factors for MDD and BD, such as predisposing personality traits. For example, high neuroticism is related to both disorders, whereas openness to experience is specific for BD. This study examined the genetic association between personality and MDD and BD by applying polygenic scores for neuroticism, extraversion, openness to experience, agreeableness and conscientiousness to both disorders. Polygenic scores reflect the weighted sum of multiple single-nucleotide polymorphism alleles associated with the trait for an individual and were based on a meta-analysis of genome-wide association studies for personality traits including 13,835 subjects. Polygenic scores were tested for MDD in the combined Genetic Association Information Network (GAIN-MDD) and MDD2000+ samples (N=8921) and for BD in the combined Systematic Treatment Enhancement Program for Bipolar Disorder and Wellcome Trust Case-Control Consortium samples (N=6329) using logistic regression analyses. At the phenotypic level, personality dimensions were associated with MDD and BD. Polygenic neuroticism scores were significantly positively associated with MDD, whereas polygenic extraversion scores were significantly positively associated with BD. The explained variance of MDD and BD, approximately 0.1%, was highly comparable to the variance explained by the polygenic personality scores in the corresponding personality traits themselves (between 0.1 and 0.4%). This indicates that the proportions of variance explained in mood disorders are at the upper limit of what could have been expected. This study suggests shared genetic risk factors for neuroticism and MDD on the one hand and for extraversion and BD on the other.

”Waxaa i bartay hooyaday waawa u muhiim naaska caruurta.” Äitini opetti, että rintamaito on tärkeää lapselle. Osallistava tutkimus auktoritatiivisen tiedon omaksumisesta somalikulttuuritaustaisten naisten imetyskäytännöissä.

Suomessa asuvat somalitaustaiset maahanmuuttajaäidit luopuvat imetyksestä ja ruokkivat vauvojaan äidinmaidonkorvikkeella, vaikka somalikulttuurissa arvostetaan imetystä. Tuen ja tiedon puutetta on arveltu syyksi pulloruokinnan yleisyyteen. Tarkoituksenani on tutkia osallistavia menetelmiä käyttäen, minkälaisia imetykseen liittyviä tietojärjestelmiä somaliäidit pitävät auktoritatiivisina eli arvovaltaisina. Tarkastelen tiedon auktoritatiivisuutta etnografisten esimerkkien valossa hyödyntäen Brigitte Jordanin auktoritatiivisen tiedon käsitettä. Tutkin Jean Pierre Olivier de Sardanin teorian avulla, kuinka paikalliset populaarit tietojärjestelmät kohtaavat tieteellis-teknisen tiedon kehityksen kontekstissa. Tutkin myös, kuinka somaliäitien imetystietojärjestelmät kohtaavat suomalaisen terveydenhoitojärjestelmän edustaman imetystiedon. Osallistavien menetelmien tarkoituksena on saada heikkojen ja sorrettujen yhteisöjen ääni kuuluviin. Tutkimukseni tiedonantajina on seitsemäntoista somalimaahanmuuttajaäitiä ja yksi suomalainen äitiys- ja lastenneuvolan terveydenhoitaja. Käytän tiedonkeruumenetelminä puolistrukturoituja teemahaastatteluja, jonka lisäksi teen osallistuvaa havainnointia ja osallistavia menetelmiä kolmessa ryhmähaastattelutilanteessa. Käytän Rapi Rurad Appraisal (RRA) –menetelmiä, kuten Venn-diagrammia ja pisteytystä. Tutkimukseni tulos on, että somaliäitien imetykseen liittyvä tieto koostuu kolmesta tietojärjestelmästä, joita ovat sukuverkostoista tuleva perinteinen tietotaito, islaminuskon terveystieto sekä suomalaisen terveydenhoitojärjestelmän tieto. Näistä eri tietolähteistä tuleva imetystieto ei ole sisällöltään ristiriidassa. Imetykseen liittyvät vaikeudet ovat käytännön ongelmiin, kuten sukuverkoston hajoamiseen ja suomalaisen terveydenhoitojärjestelmän kanssa kommunikointiin liittyviä.

I edo adikzio baten anatomia

[EN] This paper is devoted to i, the Basque dative case marker. In part I, the paper aims at presenting a general approach the locus of syntactic variation within Universal Grammar (sections 1.1 to 1.3). After an excursus on the use of minorized languages in science (1.4), a discussion on parameters is provided. In (1.5), the notion of macroparameter from the 80’s is critically discussed mainly but not along the lines of Newmeyer (2005). The last section (1.6)supports to focus on microparameters, along the lines of Kayne (2000, 2005), as the right way to properly understand and explain variation. Part II provides an analysis of the main properties of Basque datives (sections 2.1 and 2.2). Sections 2.3 and 2.4 are devoted to the nature of Basque inflectional morpheme (k)i, interpreted asan applicative morpheme which ‘applies’ dative object arguments to the structure. Finally, microcomparative analyses on Basque Differential Object Marking and Dative Displacement are presented in sections (2.6) and (2.7) respectively.

Expressão do colágeno I, III e metaloproteinase nos diferentes graus de Gleason e estadio patológico do câncer prostático

O objetivo deste trabalho foi avaliar se a expressão do colágeno tipo I, III e metaloproteinase podem estar relacionadas com o grau de Gleason, estadio patológico e PSA pré-operatório, e se isto poderia servir como prognóstico de doença. O grupo de estudo incluiu espécimes de prostatectomia radical de 33 pacientes com adenocarcinoma submetidos à cirurgia no período de 2001 a 2009. Os pacientes foram divididos em 3 grupos: grau de Gleason = 6 (13 pacientes), escore de Gleason = 7 (10 pacientes), escore de Gleason ≥ 8 (10 pacientes). O tecido prostático benigno adjacente à area de câncer nos graus de Gleason foi utilizado como grupo controle. As áreas de adenocarcinoma e de tecido benigno foram selecionados sob análise microscópica e processados para colágeno I e III sob análise do gene por PCR em Tempo Real. Dez seções desparafinadas de cada grupo foram utilizados para avaliar o colágeno I, III e a imunoexpressão de metaloproteinase. Os resultados foram relacionados com o grau de Gleason, PSA pré-operatório e estadio patológico. Apesar da diferença significativa na expressão gênica de ambos colágeno I e III entre as áreas de tecido prostático benigno e tumor nas amostras de próstata Gleason = 6 (colágeno I = 0,4 0,2 vs 5 2,4, p<0,05; colágeno III = 0,2 0,06 vs 0,7 0,1, p<0,05) e grau de Gleason ≥ 8 (I = 8 3,4 vs 1,4 0,8, p<0,05; colágeno III = 1,8 0,5 vs 0,6 0,1, p<0,05), não houve correlação com grau de Gleason, PSA pré-operatório ou estadio patológico. Houve uma correlação positiva entre a expressão de metaloproteinases e grau de Gleason (r2 = 0,47). Concluindo, tem-se que a correlação positiva entre a expressão de metaloproteinases e o grau de Gleason sugere que a metaloproteinase pode ser um fator promissor para melhorar o grau de Gleason. Sua expressão e regulação não parecem estar relacionados com a degradação do colágeno. Não há correlação entre expressão de colágeno e grau de Gleason, nem a nível gênico nem protéico.

Perfektivitet og imperfektivitet i dansk og polsk - et kontrastivt studium i aspekt og aktionsart

Rozprawa jest próbą wypracowania kompromisu pomiędzy skrajnie morfologicznymi i uniwersalistycznymi podejściami do problematyki aspektu. Jej głównym celem jest wykazanie, jakimi środkami językowymi wyrażane są w języku duńskim i polskim perfektywność i imperfektywność. Za punkt wyjścia przyjęto ujęcie aspektu jako kategorii semantycznej, której wykładniki mogą mieć zróżnicowany charakter. Jednocześnie założono, że aspekt wyrażany jest w kontekście szerszym niż sama forma czasownika, a ostateczna wartość aspektu na poziomie zdania jest ściśle związana z rodzajem czynności (Aktionsart), do którego sytuacja opisywana w danym zdaniu należy. Zdefiniowano pojęcie konstelacji werbalnej (za Smith 1997), która składa się z podmiotu, orzeczenia oraz ewentualnie dopełnienia lub okolicznika miejsca/kierunku i stanowi minimalny kontekst, w którym rodzaje czynności mogą być wyrażane. W zaproponowanej teorii aspektu przewidziano dwie nadrzędne wartości semantyczne -perfektywność i imperfektywność, w ramach których ze względu na brak inwariantu semantycznego wyróżniono odpowiednio trzy typy znaczeń perfektywnych (terminatywne, inchoatywne i semelfaktywne) oraz dwa typy znaczeń imperfektywnych (kursywne i habitualno-generyczne). W celu ustalenia wspólnych mianowników semantycznych dla obu nadrzędnych grup na nowo zdefiniowano reichenbachowski czas zdarzenia, czas mówienia oraz czas odniesienia. Otrzymane definicje łączą perfektywność z punktowym a imperfektywność - z linearnym czasem odniesienia. Obszar badań ograniczono do środków wyrazu perfektywności i imperfektywności w duńskich i polskich prostych zdaniach oznajmujących bez negacji, odnoszących się do przeszłości. Ponadto pominięto zjawiska związane z tzw. dokonanością i niedokonanością sekundarną, w tym między innymi czasowniki wieloprefiksowe. Mimo pewnych podobieństw w wyrażaniu perfektywności i imperfektywności w obu badanych językach, różnice w charakterze wykładników znaczeń aspektualnych języka duńskiego i polskiego są znaczne. W związku z brakiem możliwości wyrażania znaczeń aspektualnych za pomocą odpowiednich afiksów w języku duńskim zachodzi duże ryzyko błędnej interpretacji wartości aspektualnej zdania. Istnieje jednak szereg konstrukcji syntaktycznych umożliwiających jednoznaczne oznaczenie perfektywności lub imperfektywności. W języku polskim znaczenia aspektualne mogą być wyrażane przede wszystkim za pomocą wykładników morfologicznych, lecz również za pomocą konstrukcji składniowych.

Patient selection for oncology phase I trials: a multi-institutional study of prognostic factors.

PURPOSE The appropriate selection of patients for early clinical trials presents a major challenge. Previous analyses focusing on this problem were limited by small size and by interpractice heterogeneity. This study aims to define prognostic factors to guide risk-benefit assessments by using a large patient database from multiple phase I trials. PATIENTS AND METHODS Data were collected from 2,182 eligible patients treated in phase I trials between 2005 and 2007 in 14 European institutions. We derived and validated independent prognostic factors for 90-day mortality by using multivariate logistic regression analysis. Results The 90-day mortality was 16.5% with a drug-related death rate of 0.4%. Trial discontinuation within 3 weeks occurred in 14% of patients primarily because of disease progression. Eight different prognostic variables for 90-day mortality were validated: performance status (PS), albumin, lactate dehydrogenase, alkaline phosphatase, number of metastatic sites, clinical tumor growth rate, lymphocytes, and WBC. Two different models of prognostic scores for 90-day mortality were generated by using these factors, including or excluding PS; both achieved specificities of more than 85% and sensitivities of approximately 50% when using a score cutoff of 5 or higher. These models were not superior to the previously published Royal Marsden Hospital score in their ability to predict 90-day mortality. CONCLUSION Patient selection using any of these prognostic scores will reduce non-drug-related 90-day mortality among patients enrolled in phase I trials by 50%. However, this can be achieved only by an overall reduction in recruitment to phase I studies of 20%, more than half of whom would in fact have survived beyond 90 days.

A comparison between accelerated hypofractionation and stereotactic ablative radiotherapy (SABR) for early-stage non-small cell lung cancer (NSCLC): Results of a propensity score-matched analysis

BACKGROUND AND PURPOSE: Stereotactic ablative radiotherapy (SABR) has become standard for inoperable early-stage non-small cell lung cancer (NSCLC). However, there is no randomized evidence demonstrating benefit over more fractionated radiotherapy. We compared accelerated hypofractionation (AH) and SABR using a propensity score-matched analysis.

MATERIALS AND METHODS: From 1997-2007, 119 patients (T1-3N0M0 NSCLC) were treated with AH (48-60Gy, 12-15 fractions). Prior to SABR, this represented our institutional standard. From 2008-2012, 192 patients (T1-3N0M0 NSCLC) were treated with SABR (48-52Gy, 4-5 fractions). A total of 114 patients (57 per cohort) were matched (1:1 ratio, caliper: 0.10) using propensity scores.

RESULTS: Median follow-up (range) for the AH cohort was 36.3 (2.5-109.1) months, while that for the SABR group was 32.5 (0.3-62.6)months. Three-year overall survival (OS) and local control (LC) rates were 49.5% vs. 72.4% [p=0.024; hazard ratio (HR): 2.33 (1.28, 4.23), p=0.006] and 71.9% vs. 89.3% [p=0.077; HR: 5.56 (1.53, 20.2), p=0.009], respectively. On multivariable analysis, tumour diameter and PET staging were predictive for OS, while the only predictive factor for LC was treatment cohort.

CONCLUSIONS: OS and LC were improved with SABR, although OS is more closely related to non-treatment factors. This represents one of the few studies comparing AH to SABR for early-stage lung cancer.