Palliativa patienters livskvalitet vid behandling med parenteral nutrition : en litteraturöversikt

Syfte: Litteraturöversiktens syfte var att belysa vilken påverkan parenteral nutrition har på livskvaliteten hos palliativa patienter. Metod: Denna studie har genomförts som en litteraturöversikt. Vetenskapliga artiklar har insamlats från databaserna Cinahl, Medline och Pubmed. Totalt fann författarna 12 vetenskapliga artiklar som svarade mot litteraturstudiens syfte. De utvalda artiklarna var både kvantitativa och kvalitativa. Kvalitetsgranskningen utfördes med hjälp av granskningsmallar och artiklarna som lade grunden till resultatet motsvarade medel till hög kvalitet. Resultat: Resultatet visade på att flertalet patienter kände en trygghet och lättnad när den parenterala nutritionen introducerades. Patienterna ansåg att vetskapen att deras nutritionsbehov blev tillfredsställt gjorde att de inte behövde vara rädda för att svälta ihjäl. De upplevde en ökad livskvalitet då de slapp oroa sig för födointaget och orkade medverka mera aktivt i det sociala familjelivet. Flertalet av patienterna uppgav en förbättrad livskvalitet när möjlighet gavs att få parenteral nutrition i hemmet trots att det innebar inskränkningar i familjelivet. De uppgav även en ökad styrka till att hantera bland annat sjukdomssymtom och behandlingsbiverkningar. Den parenterala nutritionen gav i vissa fall problem med biverkningar, men de flesta patienterna skattade ändå livskvaliteten högre av att få näringsdroppet. Resultatet visade även på att om den parenterala nutritionen sattes in i ett tidigt skede kunde en förbättring av nutritionsstatusen ske och patienterna behöll sin kroppsvikt under en något längre tid. Det resulterade i en ökad skattning av livskvaliteten. De sista veckorna i livet hade näringsdroppet ingen mätbar positiv effekt.

Egenvård i nutrition till personer med hjärtsvikt.

Syfte:            Syftet med denna litteraturstudie var att studera hur personer med hjärtsvikt kan få en förbättrad nutrition genom egenvård. Metod:          Studien genomfördes som en litteraturöversikt. Artiklarna söktes via databaserna CINAHL och PubMed. Resultat:       Studiens resultat innehöll 10 artiklar med kvantitativ ansats. En förutsättning för att personer med hjärtsvikt ska klara sin egenvård och ges möjlighet att förbättra sin nutrition är utbildning. Utbildningsmetoder som i föreliggande litteraturstudie har visat sig fungera är att kombinera skriftlig och muntlig utbildning. Undervisningen bör innehålla information om vilken typ av mat personer med hjärtsvikt behöver äta samt varför. En god följsamhet till givna riktlinjer nås genom att ge personer med hjärtsvikt individuellt anpassad information samt att uppföljning sker och information ges kontinuerligt. Slutsats:        Det är mycket viktigt att hälso- och sjukvårdspersonal kombinerar muntlig och skriftlig information vid utbildning inom nutrition riktad till personer med hjärtsvikt för att stärka deras egenvård. Hälso- och sjukvårdspersonal bör se till att kontinuerlig uppföljning sker för att optimera följsamheten.  

Sjuksköterskors erfarenheter av parenteral nutrition för patienter i livets slutskede : En litteraturöversikt

Bakgrund: Tidigare forskning har visat att parenteral nutrition ges till patienter som befinner sig i livets slutskede även om den medicinska nyttan är oklar. Syfte: Att genom en vetenskaplig litteraturöversikt beskriva sjuksköterskors erfarenheter av vad som är betydelsefullt i arbetet med parenteral nutrition för patienter i livets slutskede. Metod: Examensarbetet är utformat som en litteraturöversikt. Tretton artiklar med kvalitativ och kvantitativ design valdes ut. Artiklarna söktes på databaserna CINAHL och Pubmed Resultat: Delaktighet i vårdteam var av stor betydelse, ett fungerade samarbete där sjuksköterskan ville och fick möjlighet att arbeta som omvårdnadsansvarig upplevdes av sjuksköterskan resultera i god personcentrerad vård. Erfarenhet och egna känslor spelar en betydande roll i hur mycket sjuksköterskan vågar och vill vara delaktig i beslut angående PN i livets slutskede, och vilken relation som skapas med patientens närstående. Slutsats: Ökad kunskap om parenteral nutrition i livets slutskede och personcentrerad vård behövs för att sjuksköterskorna ska våga vara aktivt delaktig och stärka patienten i livets slutskede.

"An on-going individual adjustment" : a qualitative study of midwives' experiences counselling pregnant women on physical activity in Sweden

Background: In Sweden, midwives play prominent supportive role in antenatal care by counselling and promoting healthy lifestyles. This study aimed to explore how Swedish midwives experience the counselling of pregnant women on physical activity, specifically focusing on facilitators and barriers during pregnancy. Also, addressing whether the midwives perceive that their own lifestyle and body shape may influence the content of the counselling they provide. Methods: Eight focus group discussions (FGD) were conducted with 41 midwives working in antenatal care clinics in different parts of Sweden between September 2013 and January 2014. Purposive sampling was applied to ensure a variation in age, work experience, and geographical location. The FGD were digitally recorded, transcribed verbatim, and analyzed using manifest and latent content analysis. Results: The main theme- "An on-going individual adjustment" was built on three categories: "Counselling as a challenge"; "Counselling as walking the thin ice" and "Counselling as an opportunity" reflecting the midwives on-going need to adjust their counselling depending on each woman's specific situation. Furthermore, counselling pregnant women on physical activity was experienced as complex and ambiguous, presenting challenges as well as opportunities. When midwives challenged barriers to physical activity, they risked being rejected by the pregnant women. Despite risking rejection, the midwives tried to promote increased physical activity based on their assessment of individual needs of the pregnant woman. Some participants felt that their own lifestyle and body shape might negatively influence the counselling; however, the majority of participants did not agree with this perspective. Conclusions: Counselling on physical activity during pregnancy may be a challenging task for midwives, characterized by on-going adjustments based on a pregnant woman's individual needs. Midwives strive to find individual solutions to encourage physical activity. However, to improve their counselling, midwives may benefit from further training, also organizational and financial barriers need to be addressed. Such efforts might result in improved opportunities to further support pregnant women's motivation for performance of physical activity.

Medical students’ knowledge, attitudes, and perceptions on contraceptive use and counselling : a cross-sectional survey in Maharashtra, India

Objectives. This study aimed to investigate the knowledge, attitudes and perceptionstowards contraceptive use and counselling among medical students in Maharashtra, India. Setting. Considerable global maternal mortality and morbidity could be avoided through theuse of effective contraception. In India, contraception services are frequently unavailable or there are obstacles to obtaining modern, reversible contraceptives. Participants. A cross-sectional descriptive study using a self-administered questionnaire was conducted among 1996 medical students in their fifth year of study at 27 medical colleges in the state of Maharashtra, India. Descriptive and analytical statistics interpreted the survey instrument and significant results were presented with 95% CI. Results. Respondents expressed a desire to provide contraceptive services. A few studentshad experienced training in abortion care. There were misconceptions about moderncontraceptive methods and the impact of sex education. Attitudes towards contraceptionwere mainly positive, premarital counselling was supported and the influence of traditional values and negative provider attitudes on services was recognised. Gender, area of upbringing and type of medical college did not change the results. Conclusions. Despite mostly positive attitudes towards modern contraceptives, sex education and family planning counselling, medical students in Maharashtra have misconceptions about modern methods of contraception. Preservice and in-service training in contraceptive counselling should be implemented in order to increase women's access to evidence-based maternal healthcare services.

Healthcare providers balancing norms and practice : challenges and opportunities in providing contraceptive counselling to young people in Uganda - a qualitative study

BACKGROUND: Pregnancies among young women force girls to compromise education, resulting in low educational attainment with subsequent poverty and vulnerability. A pronounced focus is needed on contraceptive use, pregnancy, and unsafe abortion among young women. OBJECTIVE: This study aims to explore healthcare providers' (HCPs) perceptions and practices regarding contraceptive counselling to young people. DESIGN: We conducted 27 in-depth interviews with doctors and midwives working in seven health facilities in central Uganda. Interviews were open-ended and allowed the participant to speak freely on certain topics. We used a topic guide to cover areas topics of interest focusing on post-abortion care (PAC) but also covering contraceptive counselling. Transcripts were transcribed verbatim and data were analysed using thematic analysis. RESULTS: The main theme, HCPs' ambivalence to providing contraceptive counselling to sexually active young people is based on two sub-themes describing the challenges of contraceptive counselling: A) HCPs echo the societal norms regarding sexual practice among young people, while at the same time our findings B) highlights the opportunities resulting from providers pragmatic approach to contraceptive counselling to young women. Providers expressed a self-identified lack of skill, limited resources, and inadequate support from the health system to successfully provide appropriate services to young people. They felt frustrated with the consultations, especially when meeting young women seeking PAC. CONCLUSIONS: Despite existing policies for young people's sexual and reproductive health in Uganda, HCPs are not sufficiently equipped to provide adequate contraceptive counselling to young people. Instead, HCPs are left in between the negative influence of social norms and their pragmatic approach to address the needs of young people, especially those seeking PAC. We argue that a clear policy supported by a clear strategy with practical guidelines should be implemented alongside in-service training including value clarification and attitude transformation to equip providers to be able to better cater to young people seeking sexual and reproductive health advice.