Egenvård vid typ 2 diabetesur ett sjuksköterske- och patientperspektiv

Syftet med litteraturstudien var att kartlägga sjuksköterskans och patientens syn på egenvård vid typ två diabetes. Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie. Materialsökningen har skett via facklitteratur, Internet samt databaserna Blackwell Synergy, EBSCO HOST, Elin@Dalarna och Ovid. Sökorden var diabetes, education, empowerment, management, nurse, nursing, patient, satisfaction, selfcare. Totalt användes 31 referenser till studien varav 16 empiriska artiklar låg till grund för resultatet. Artiklarna granskades med hjälp av Forsberg & Wengströms modifierade granskningsmall. Av resultatet framkom att sjuksköterskorna och patienterna önskade att de hade mer tid för att tillgodose patientens önskemål. Sjuksköterskorna hindrades av tidsbristen och det påverkade patienterna, vilket ledde till att patienterna inte kunde utveckla sig i hanteringen av sin egenvård. Patienterna önskade även att tillgängligheten av sjuksköterskor fanns kontinuerligt så att de kunde få svar på sina frågor och funderingar kring sin egenvård. Mer ansvar borde läggas på en sjuksköterska som arbetade självständig med diabetespatienter då detta tenderade till att patienterna fick empowerment och ökad kunskap om sin egenvård. Patienterna hade erfarenhet av olika utbildningar som ledde till att deras egenvård förbättrades. Sjuksköterskorna önskade sig mer utbildning som kunde hjälpa patienterna till en god egenvård.

En översikt av vilka faktorer som har samband med patientens upplevelse av kontinuitet i vården : En litteraturstudie

Forskning visar på att patienter önskar kontinuitet, då de upplever att det bidrar till känslan av trygghet och närhet. Det ger sjuksköterskan möjlighet att lära känna personen och en möjlighet att bättre följa upp gjorda åtgärder. Syfte Syftet med denna studie var att beskriva vilka faktorer som har samband med patientens upplevelse av kontinuitet i vården. Metod Studien har genomförts som en litteraturstudie. Resultat Resultatet visade att det var viktigt för kontinuiteten att de fick träffa en sjuksköterska som de kände sedan tidigare och att det var samma sjuksköterska vid alla vårdtillfällen. Det var även viktigt att sjuksköterskan de träffade var uppdaterad på deras medicinska historia. En viktig faktor som höjde kontinuiteten var om patienten hade en kronisk sjukdom, då de patienterna oftare kräver regelbunden uppföljning med fler besök hos vården. Patienterna upplevde större kontinuitet om vården utfördes av sjuksköterska istället för av andra vårdgivare Sjuksköterskorna var mer anpassningsbara, flexibla och tog sig mer tid med patienten. Slutsats Studien visar att kontinuitet är något som patienter upplever som viktigt när de möter vården men det saknas forskning om hur vården ska organiseras, för att kontinuiteten ska upplevas bättre ur ett patientperspektiv, balanserat mot organisationens behov av att spara tid och pengar.

Unfulfilled rehabilitation needs and dissatisfaction with care 12 months after a stroke : an explorative observational study

BACKGROUND: People who have suffered a stroke commonly report unfulfilled need for rehabilitation. Using a model of patient satisfaction, we examined characteristics in individuals that at 3 months after stroke predicted, or at 12 months were associated with unmet need for rehabilitation or dissatisfaction with health care services at 12 months after stroke. METHODS: The participants (n = 175) received care at the stroke units at the Karolinska University Hospital, Sweden. The dependent variables "unfulfilled needs for rehabilitation" and "dissatisfaction with care" were collected using a questionnaire. Stroke severity, domains of the Stroke Impact Scale (SIS), the Sense of Coherence scale (SOC) and socio demographic factors were used as independent variables in four logistic regression analyses. RESULTS: Unfulfilled needs for rehabilitation at 12 months were predicted by strength (SIS) (odds ratio (OR) 7.05) at three months, and associated with hand function (SIS) (OR 4.38) and poor self-rated recovery (SIS) (OR 2.46) at 12 months. Dissatisfaction with care was predicted by SOC (OR 4.18) and participation (SIS) (OR 3.78), and associated with SOC (OR 3.63) and strength (SIS) (OR 3.08). CONCLUSIONS: Thirty-three percent of the participants reported unmet needs for rehabilitation and fourteen percent were dissatisfied with the care received. In order to attend to rehabilitation needs when they arise, rehabilitation services may need to be more flexible in terms of when rehabilitation is provided. Long term services with scheduled re-assessments and with more emphasis on understanding the experiences of both the patients and their social networks might better be able to provide services that attend to patients' needs and aid peoples' reorientation; this would apply particularly to those with poor coping capacity.