Rätt som argument : Leo Mechelin och finska frågan 1886-1912

Right as an Argument. Leo Mechelin and the Finnish Question 1886-1912 At the turn of the 20th century the Finnish Question rose up as a political and juridical issue at the international arena. The vaguely précised position of Finland in the Russian empire led to diverse conclusions concerning the correctness of the February manifesto of 1899. It was predominantly among a European elite of politicians, cultural workers and academics the issue rose some interest. Finns were active making propaganda for their cause, and they put an emphasis on the claim that the right was on the Finnish side. In the study Elisabeth Stubb compare the Finnish, Russian and European statements about the Finnish Question and analyse their use of right as an argument. The Finnish Question offers at the same time a case study of a national entity which possesses a political sphere of life but is not fully independent, and its possibilities to drive its interests in an international context. Leo Mechelin (1839-1914), the leader of the Finnish propaganda organization abroad, is used as a point of departure. The biographical stance is formed into a triangle, where Leo Mechelin, the idea of right and the Finnish Question abroad are the three cornerstones. The treatment of one cornerstone sheds a ligth on the two others. The metaphor of triangulation also worked as a method to reach "a third stance" in a scinetific and political issue that usually is polarised into two opposite alternatives. An adherence to a strict legal right could not in the end offer a complete, unquestionable and satisfactory solution to the Finnsih Question, it was dependent on "the right of state wisdom and sound insight". The Finnish propaganda abroad used almost completely alternative ways of making politics. The propaganda did not have a decisive effect on countries' official politics, but gained unofficial support, especially in the public opinion and in academic statements. Mechelin claimed that the political field was dependent on public opinion and scientific research. Together with the official politics these two fields formed a triangle that shared the task of balancing the political arena and preventing it from making unwise decisions of taking an unjust turn. The international sphere worked as a balancing part in the Finnish Question. Mechelin tried by claiming the status of state for Finland's part to secure the country a place at the official international arena. At the same time, and especially when the claim was not fully adopted, he emphasised, and in a European context worked for, that right would become the guiding light not only for international relations, but also for the policy making in the inner life of the state.

Finlands sak i Europa kring sekelskiftet 1900 Kring sekelskiftet 1900 väckte "finska frågan" uppmärksamhet ute i Europa. Finlands vagt preciserade ställning i ryska riket ledde till skilda slutsatser om hur berättigade kejsarens februarimanifest 1899 och de tilltagande förryskningsåtgärderna var. Finländarna försökte aktivt uppbåda stöd för sin sak - "Finlands sak" som det kom att kallas - i utlandet. De räknade med att handlingar på regeringsnivå, opinionsuttryck och professionella utlåtanden från olika håll i Europa skulle skapa ett tillräckligt stort tryck på den ryska kejsaren för att få honom att ändra sin Finlandspolitik. Elisabeth Stubb undersöker i sin doktorsavhandling på vilket sätt finländarna kunde få hjälp av den internationella arenan i oppositionsverksamheten mot den ryska centralmakten. Med utgångspunkt i ledaren för finländarnas verksamhet i utlandet, Leo Mechelin (1839-1914), utreder hon vilka instanser och grupperingar i Europa som var mottagliga och beredda att engagera sig i Finlands sak. Kunde dessa kretsar bedöma och inverka på om det fanns någon grund för finländarnas anspråk på att rätten låg på Finlands sida? Det visade sig att hänvisningar till en strikt juridisk rätt inte erbjöd en fullständig, odiskutabel och tillfredsställande lösning på finska frågan, man var beroende av "statsklokhetens och den sunda insiktens rätt". Finländarna använde sig nästan fullständigt av alternativa sätt att föra politik i propagandaverksamheten i utlandet. Propagandan hade inte en avgörande effekt på de europeiska regeringarnas officiella politik, men mötte ett visst inofficiellt stöd, främst bland den allmänna opinionen och i akademiska uttalanden. Mechelin hävdade också att det politiska fältet var beroende av den allmänna opinionen och vetenskaplig forskning. Tillsammans med den officiella politiken bildade dessa två områden en triangel som delade på uppgiften att balansera upp den politiska arenan och förhindra den från att göra ovisa beslut och från att slå in på fel väg.