Drag på parnassen. Två sextiotalsstudier. : Del I: Medelklass med mänskligt ansikte. Medelklassradikalism i fyra romaner av Christer Kihlman, Jarl Sjöblom, Marianne Alopaeus och Ulla-Lena Lundberg. Del II: Modernistdebatten. Sak, person och fält i en finlandssvensk litteraturdebatt år 1965.

The objective of my dissertation Pull (or Draught, or Moves) at the Parnassus , is to provide a deeper understanding of Nordic Middle Class radicalism of the 1960 s as featured in Finland-Swedish literature. My approach is cultural materialist in a broad sense; social class is regarded a crucial aspect of the contents and contexts of the novels and literary discussions explored. In the first volume, Middle Class With A Human Face , novels by Christer Kihlman, Jarl Sjöblom, Marianne Alopaeus, and Ulla-Lena Lundberg, respectively, are read from the points of view of place, emotion, and power. The term "cryptotope" is used to designate the hidden places found to play an important role in all of these four narratives. Also, the "chronotope of the provincial small town", described by Mikhail Bakhtin in 1938, is exemplified in Kihlman s satirical novel, as is the chronotope of of war (Algeria, Vietnam) in those of Alopaeus and Lundberg s. All the four novels signal changes in the way general "scripts of emotions", e.g. jealousy, are handled and described. The power relations in the novels are also read, with reference to Michel Foucault. As the protagonists in two of them work as journalists, a critical discussion about media and Bourgeois hegemony is found; the term "repressive legitimation" is created to grasp these patterns of manipulation. The Modernist Debate , part II of the study, concerns a literary discussion between mainly Finland-Swedish authors and critics. Essayist Johannes Salminen (40) provided much of the fuel for the debate in 1963, questioning the relevance to contemporary life of the Finland-Swedish modernist tradition of the 1910 s and 1920 s. In 1965, a group of younger authors and critics, including poet Claes Andersson (28), followed up this critique in a debate taking place mainly in the newspaper Vasabladet. Poets Rabbe Enckell (62), Bo Carpelan (39) and others defended a timeless poetry. This debate is contextualized and the changing literary field is analyzed using concepts provided by sociologist Pierre Bourdieu. In the thesis, the historical moment of Middle Class radicalism with a human face is regarded a temporary luxury that new social groups could afford themselves, as long as they were knocking over the statues and symbols of the Old Bourgeoisie. This is not to say that all components of the Sixties strategy have lost their power. Some of them have survived and even grown, others remain latent in the gene bank of utopias, waiting for new moments of change.

På 1960-talet var medelklassen radikal. Det gäller också för många finlandssvenska författare. Sextiotalets litterära radikalism studeras i denna tvådelade avhandling dels i fyra romaner, dels i en pressdebatt. Genom läsningar av romanerna genom platsens, känslans och maktens tematik kartläggs deras förhållningssätt till sin tid. Exemplen är Christer Kihlmans "Se upp Salige!" (1960), Jarl Sjöbloms "Kärret", (1964), Marianne Alopaeus "Mörkrets kärna" (1965) och Ulla-Lena Lundbergs "En berättelse om gränser" (1968). Kihlmans roman är en skarp småstadssatir, i Alopaeus' och Lundbergs böcker öppnar sig världen. Politiskt framstår böckernas medelklasshjältar som något vilsna, traditionslösa. I en metaforisk läsning ställs det politiska temat intill det erotiska. En av slutsatserna är att historien om medelklassradikalismen i alla fyra romanerna berättas parallellt med någon form av olycklig kärlek. Nycklar som inte längre går att använda skall man slänga , skriver essäisten Johannes Salminen (40) i ett inlägg i den omtalade finlandssvenska s.k. modernistdebatten i Vasabladet 1965, ämnet för den andra delstudien. Salminen rekommenderar ett kritiskt anammande av den finlandssvenska 10/20-talsmodernistiska traditionen och ser Henry Parlands ironiskt modernitets-tematiserande poesi som en fortfarande fungerande nyckel. Ett andra debattspår ( engagemangsdebatten ) artikulerar sig kring den yngre poeten och tidskrifts-grundaren (FBT) Claes Anderssons (28) program för en tidsmedveten poetik, som ett alternativ till modernistpionjären Rabbe Enckells (62) mera klassicerande linje. Författarna Enckell, Stig Carlson (45) och Bo Carpelan (39) argumenterar mot Salminen och Andersson. Vid sidan av debattens sakinnehåll undersöks, med avstamp i Pierre Bourdieus kultursociologi, deltagarnas ställning på det litterära fältet. 1950-talets finlandssvenska poesireception visar sig innehålla ett nätverk med oklar gränsdragning mellan författar- och kritikerroller. 1960-talets nya, debatterande kritiker och essäister tenderar att komma från ett lägre medelklasskikt än författarna. Däremot sammanfaller den radikala vågen i författarkåren, en smula paradoxalt, med en tillfällig återgång till den traditionella dominansen för män från högre sociala skikt i huvudstaden. I avhandlingens slutdiskussion sätts de två delstudierna in i en kultursociologisk ram. Radikaliseringen ses i ljuset av teorier om offentligheten (Jürgen Habermas), det kulturella fältet (Bourdieu) och samhälleliga diskurser (Michel Foucault). Sextiotalets diskursiva opinionsskiften tolkas som delar av strukturella samhällsförändringar. Medelklassradikalismen är en typ av engagemang som passar väl i finlandssvensk miljö. I avhandlingen introduceras begreppen "det östnordiska receptionsrummet" och "treförlagssystemet", "kryptotop" (hemlig plats), "känslomanuskript" och "repressiv legitimering" (manipulativ legitimering av maktutövande).